Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Porém Job respondeu e disse:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Como ajudaste aquele que não tinha força? e sustentaste o braço que não tinha vigor?
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Como aconselhaste aquele que não tinha sabedoria, e plenamente lhe fizeste saber a causa, assim como era?
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
A quem proferiste palavras? e cujo é o espírito que saiu de ti?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Os mortos tremem debaixo das águas, com os seus moradores delas.
O inferno está nu perante ele, e não há coberta para a perdição. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
O norte estende sobre o vazio: a terra pendura sobre o nada.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
Prende as águas nas suas nuvens, todavia a nuvem não se rasga debaixo delas.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
Encobre a face do seu trono, e sobre ela estende a sua nuvem.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Assinalou limite sobre a superfície das águas ao redor delas, até que se acabem a luz e as trevas.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
As colunas do céu tremem, e se espantam da sua ameaça.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Com a sua força fende o mar, e com o seu entendimento abate a sua soberba.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Pelo seu espírito ornou os céus: a sua mão formou a serpente enroscadiça.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Eis que isto são só as bordas dos seus caminhos; e quão pouco é o que temos ouvido dele! Quem pois entenderia o trovão do seu poder?
