Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Då svara Job og sagde:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Kvar helst hev du den veike hjelpt? Når studde du den trøytte arm?
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Kvar gav du uklok mann ei råd? Kor ovleg visdom hev du synt?
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Kven hev du bore melding til? Kva ånd hev tala gjenom deg?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Skuggarne i angest skjelva, vatsdjup og dei som deri bur.
Helheimen open ligg for honom, avgrunnen utan noko dekkje. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
Nordheimen han i audni spana, og hengde jordi yver inkje.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
Han vatnet inn i skyer bind; og skyi brest ei under det.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
Kongsstolen sin han gøymer burt og breider skyer yver honom.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Kring vatni han ei grensa set, der som ljos og myrker byta skal.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
Stolparne under himmelen skjelv, og rædde vert dei for hans trugsmål.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Han rører havet upp med velde, og med sit vit han krasar ubeist.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Og himmelen klårnar ved hans ande; hans hand den snøgge ormen drap.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Sjå her utkanten av hans veg; det berre kviskring er me høyrer. Kven skynar, når hans allmagt torar?
