Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Felelt Jób és mondta:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Mint gyámolítottad a tehetetlent, segítetted az erőtlennek karját!
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Mit tanácsoltál a bölcsességtelennek s valódi tudást bőven ismertettél!
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Kinek adtál tudtul szavakat s kinek szelleme fakadt belőled?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Az árnyak megreszketnek alul a vizeken és lakóikon.
Meztelen az alvilág ő előtte s takarója az enyészet neki. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
Kiterjeszti az Északot az űr fölé, lebegteti a földet a semmiségen;
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
beköti a vizet felhőibe, s nem hasad meg felleg alatta;
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
befogja a trón felszínét, kiterítette reá fellegét.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Határt vont a vizek színén odáig, hol vége van a világosságnak a sötétség mellett.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
Az ég oszlopai megrázkódnak s elámulnak dorgálásától.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Erejével felkavarta a tengert s értelmével összezúzta, Ráhábot.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Fuvallata által derültté válik az ég, átszúrta keze a futó kígyót.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Lám, ezek útjainak szélei, mily csekély nesz az, a mit róla hallunk, de hatalmának dörgését ki foghatja föl!
