Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered and said,

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

“How you have helped one who has no power! How you have saved the arm that has no strength!

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

How you have advised one who has no wisdom and announced to him sound knowledge!

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

With whose help have you spoken these words? Whose spirit was it that came out from you?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

The dead are made to tremble, those who are beneath the waters and all who dwell in them.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

Sheol is naked before God; destruction itself has no covering against him. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

He stretches out the northern skies over the empty space, and he hangs the earth over nothing.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

He binds up the waters in his thick clouds, but the clouds are not torn under them.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

He covers the surface of the moon and spreads his clouds on it.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

He has engraved a circular boundary on the surface of the waters as the line between light and darkness.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

The pillars of heaven tremble and are astonished at his rebuke.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

He calmed the sea with his power; by his understanding he shattered Rahab.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

By his breath he made the skies clear; his hand pierced the fleeing serpent.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

See, these are but the fringes of his ways; how small a whisper do we hear of him! Who can understand the thunder of his power?”