Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job responded by saying:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Whose assistant are you? Is he weak-minded? And do you sustain the arm of him that is not strong?
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
To whom have you given advice? Perhaps it is to him that has no wisdom or prudence that you have revealed your many ideas.
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Who is it that you wanted to teach? Was it not him that created the breath of life?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Behold, giant things groan under the waters, and they dwell with them.
The underworld is naked before him, and there is no covering for perdition. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
He stretched out the North over emptiness, and he suspended the land over nothing.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
He secures the waters in his clouds, so that they do not burst forth downward all at once.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
He holds back the face of his throne, and he stretches his cloud over it.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
He has set limits around the waters, until light and darkness shall reach their limit.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
The pillars of heaven tremble and are frightened at his nod.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
By his strength, the seas suddenly gather together, and his foresight has struck the arrogant.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
His spirit has adorned the heavens, and his birthing hand has brought forth the winding serpent.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Behold, these things have been said about his ways in part, and, since we barely have heard a small drop of his word, who will be able to gaze upon the thunder of his greatness?
