Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
“For this reason from the Mighty One Times have not been hidden, And those knowing Him have not seen His days.
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
They reach the borders, They have taken a drove away violently, Indeed, they do evil.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They lead away the donkey of the fatherless, They take in pledge the ox of the widow,
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They turn aside the needy from the way, Together have hid the poor of the earth.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Behold, wild donkeys in a wilderness, They have gone out about their work, Seeking early for prey, A mixture for himself—food for young ones.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They reap his provender in a field, And they glean the vineyard of the wicked.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
They cause the naked to lodge without clothing. And there is no covering in the cold.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
From the inundation of hills they are wet, And without a refuge—have embraced a rock.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
They take away violently The orphan from the breast, And they lay a pledge on the poor.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
Naked, they have gone without clothing, And hungry—have taken away a sheaf.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
They make oil between their walls, They have trodden winepresses, and thirst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Men groan because of enmity, And the soul of pierced ones cries, And God does not give praise.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
They have been those rebelling against light, They have not discerned His ways, Nor abided in His paths.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
The murderer rises at the light, He slays the poor and needy, And in the night he is as a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
And the eye of an adulterer Has observed the twilight, Saying, No eye beholds me. And he puts the face in secret.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
He has dug in the darkness—houses; By day they shut themselves up, They have not known light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
When together, morning [is] death-shade to them, When he discerns the terrors of death-shade.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
He [is] light on the face of the waters, Their portion is vilified in the earth, He does not turn the way of vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Drought—also heat—consume snow-waters, Sheol—[those who] have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
The womb forgets him, The worm sweetens [on] him, He is remembered no more, And wickedness is broken as a tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
Treating evil the barren [who] does not bear, And he does no good [to] the widow,
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
And [God] has drawn the mighty by His power, He rises, and none believes in life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
He gives to him confidence, and he is supported, And His eyes [are] on their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They were high [for] a little, and they are not, And they have been brought low. They are shut up as all [others], And cut off as the head of an ear of grain.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
And if not now, who proves me a liar, And makes my word of nothing?”
