Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Why, seeing times are not hidden from the Almighty, do they that know him not see his days?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Some remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed thereof.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They turn the needy out of the way: the poor of the earth hide themselves together.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Behold, as wild asses in the desert, go they forth to their work; rising betimes for a prey: the wilderness yieldeth food for them and for their children.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They reap every one his corn in the field: and they gather the vintage of the wicked.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
They cause the naked to lodge without clothing, that they have no covering in the cold.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
They pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
They cause him to go naked without clothing, and they take away the sheaf from the hungry;
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
Which make oil within their walls, and tread their winepresses, and suffer thirst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Men groan from out of the city, and the soul of the wounded crieth out: yet Eloah layeth not folly to them.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
They are of those that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
The murderer rising with the light killeth the poor and needy, and in the night is as a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me: and disguiseth his face.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
In the dark they dig through houses, which they had marked for themselves in the daytime: they know not the light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
For the morning is to them even as the shadow of death: if one know them, they are in the terrors of the shadow of death.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
He is swift as the waters; their portion is cursed in the earth: he beholdeth not the way of the vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Drought and heat consume the snow waters: so doth the grave those which have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
The womb shall forget him; the worm shall feed sweetly on him; he shall be no more remembered; and wickedness shall be broken as a tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
He evil entreateth the barren that beareth not: and doeth not good to the widow.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
He draweth also the mighty with his power: he riseth up, and no man is sure of life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
Though it be given him to be in safety, whereon he resteth; yet his eyes are upon their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are exalted for a little while, but are gone and brought low; they are taken out of the way as all other, and cut off as the tops of the ears of corn.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
And if it be not so now, who will make me a liar, and make my speech nothing worth?
