Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Why are times not laid up by the Almighty? And why do those who know him not see his days?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
There are men who remove the landmarks. They take away flocks violently, and feed them.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They drive away the donkey of the fatherless. They take the widow's ox for a pledge.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They turn the needy out of the way. The poor of the earth all hide themselves.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Behold, as wild donkeys in the desert, they go forth to their work, seeking diligently for food. The wilderness yields them bread for their sons.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They cut their provender in the field, and they glean the vintage of the wicked.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
There are men who pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor,
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
so that they go about naked without clothing, and being hungry they carry the sheaves.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
They make oil within the walls of these men. They tread their winepresses, and suffer thirst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
From out of the populous city men groan, and the soul of the wounded cries out. Yet God does not regard the folly.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
These are of those who rebel against the light. They do not know the ways of it, nor abide in the paths of it.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
The murderer rises with the light. He kills the poor and needy. And in the night he is as a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
The eye also of the adulterer waits for the twilight, saying, No eye shall see me. And he disguises his face.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
In the dark they dig through houses. They shut themselves up in the daytime. They do not know the light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
For the morning is to all of them as thick darkness. For they know the terrors of the thick darkness.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Swiftly they pass away upon the face of the waters. Their portion is cursed in the earth. They do not turn into the way of the vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Drought and heat consume the snow waters, and Sheol those who have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
The womb shall forget him. The worm shall feed sweetly on him. He shall be no more remembered. And unrighteousness shall be broken as a tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
He devours the barren who do not bear, and does no good to the widow.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Yet God preserves the mighty by his power. He rises up who has no assurance of life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
God gives them to be in security, and they rest in it. And his eyes are upon their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are exalted. Yet a little while, and they are gone. Yea, they are brought low. They are taken out of the way as all others, and are cut off as the tops of the ears of grain.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
And if it be not so now, who will prove me a liar, and make my speech worth nothing?
