Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Eyüp şöyle yanıtladı:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

“Bugün de acı acı yakınacağım, İniltime karşın Tanrı'nın üzerimdeki eli ağırdır.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Keşke O'nu nerede bulacağımı bilseydim, Tahtına varabilseydim!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Davamı önünde dile getirir, Kanıtlarımı art arda sıralardım.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Bana vereceği yanıtı öğrenir, Ne diyeceğini anlardım.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Eşsiz gücüyle bana karşı mı çıkardı? Hayır, yalnızca dinlerdi beni.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Haklı kişi davasını oraya, O'nun önüne getirebilirdi, Ben de yargılanmaktan sonsuza dek kurtulurdum.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

“Doğuya gitsem orada değil, Batıya gitsem O'nu bulamıyorum.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Kuzeyde iş görse O'nu seçemiyorum, Güneye dönse O'nu göremiyorum.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Ama O tuttuğum yolu biliyor, Beni sınadığında altın gibi çıkacağım.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Adımlarını yakından izledim, Sapmadan yolunu tuttum.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Ağzından çıkan buyruklardan ayrılmadım, Günlük ekmeğimden çok ağzından çıkan sözlere değer verdim.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

“O tek başınadır, kim O'nu caydırabilir? Canı ne isterse onu yapar.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Benimle ilgili kararını yerine getirir, Daha nice tasarısı vardır.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Bu yüzden dehşete düşerim huzurunda, Düşündükçe korkarım O'ndan.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Tanrı cesaretimi kırdı, Her Şeye Gücü Yeten beni yıldırdı.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Karanlık beni susturamadı, Yüzümü örten koyu karanlık.