Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Hoy también hablaré con amargura, y será más grave mi llaga que mi gemido.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
¡Quién diese que le conociese, y le hallase! yo iría hasta su trono.
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Ordenaría juicio delante de él, y mi boca henchiría de argumentos.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Yo sabría lo que él me respondería, y entendería lo que me dijese.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
¿Pleitearía conmigo con multitud de fuerza? No: antes él la pondría en mí.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Allí el recto disputaría con él; y escaparía para siempre de él que me condena.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
He aquí, yo iré al oriente, y no le hallaré, y al occidente, y no le entenderé.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Si al norte él obrare, yo no le veré: al mediodía se esconderá, y no le veré.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Mas él conoció mi camino: probóme, y salí como oro.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Mis pies tomaron su rastro: guardé su camino, y no me aparté.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Del mandamiento de sus labios nunca me quité: las palabras de su boca guardé más que mi comida.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Y si él se determina en una cosa, ¿quién le apartará? Su alma deseó, e hizo.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Por tanto él acabará lo que ha determinado de mí; y muchas cosas como estas hay en él.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Por lo cual yo me espantaré delante de su rostro: consideraré, y temerle he.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Dios ha enternecido mi corazón, y el Omnipotente me ha espantado.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
¿Por qué yo no fui cortado delante de las tinieblas, y cubrió con oscuridad mi rostro?
