Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió,
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
“Incluso hoy mi queja es rebelde. Su mano pesa a pesar de mis gemidos.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
¡Oh, si supiera dónde puedo encontrarlo! ¡Que pueda llegar incluso a su asiento!
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Yo pondría mi causa en orden ante él, y llenarme la boca de argumentos.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Yo sabría las palabras que él me respondería, y entender lo que me decía.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
¿Acaso quiere enfrentarse a mí con la grandeza de su poder? No, pero me escucharía.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Allí los rectos podrían razonar con él, para que sea liberado para siempre de mi juez.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
“Si voy al este, no está allí. Si voy al oeste, no puedo encontrarlo.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Trabaja hacia el norte, pero no lo veo. Se gira hacia el sur, pero no consigo verle.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Pero él conoce el camino que tomo. Cuando me haya probado, saldré como el oro.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Mi pie se ha mantenido firme a sus pasos. He mantenido su camino, y no me he apartado.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
No me he apartado del mandamiento de sus labios. He atesorado las palabras de su boca más que mi comida necesaria.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Pero él está solo, ¿y quién puede oponerse a él? Lo que su alma desea, incluso eso hace.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Porque él realiza lo que me ha sido asignado. Muchas cosas así están con él.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Por eso me aterra su presencia. Cuando lo considero, me da miedo.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Porque Dios ha hecho desfallecer mi corazón. El Todopoderoso me ha aterrorizado.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Porque no fui cortado antes de la oscuridad, tampoco cubrió la espesa oscuridad de mi cara.
