Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Respondió Job y dijo:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Cierto que hoy es amarga mi queja; pero más grande que ella es mi carga.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

¡Oh, quién me diera a conocer dónde hallarle a Él! Me llegaría hasta su trono,

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

expondría delante de Él mi causa, y llenaría mi boca de argumentos.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Quisiera saber las palabras que Él me respondería, y entender sus razones.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

¿Acaso me opondría Él su gran poder? ¡No! Seguro que me atendería.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Entonces el justo disputaría con Él; para siempre quedaría yo absuelto por el que me juzga.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Pero si voy al oriente, no está allí, si hacia el occidente, no le diviso,

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

si me vuelvo al norte, no le descubro, si hacia el mediodía, tampoco le veo.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Él, empero, conoce el camino que sigo. Que me pruebe; yo saldré como el oro.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Mi pie siguió siempre sus pasos, guardé siempre su camino sin desviarme en nada.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

No me he apartado del mandamiento de sus labios, más que mis necesidades personales he atendido las palabras de su boca.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Pero Él no cambia de opinión; ¿quién podrá disuadirle? Lo que le place, eso lo hace,

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

ÉL cumplirá lo decretado sobre mí; y aún tiene planeadas muchas cosas semejantes.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Por eso estoy turbado ante Él; cuando pienso en ello, me sobreviene temor.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Dios ha aterrado mi corazón, el Omnipotente me ha conturbado.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Porque lo que me consume no es la tiniebla, ni la oscuridad que me cubre el rostro.”