Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Então Job respondeu,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

“Ainda hoje minha queixa é rebelde. Sua mão é pesada apesar do meu gemido.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh, que eu soubesse onde poderia encontrá-lo! Que eu possa chegar até mesmo ao seu lugar!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I colocaria minha causa em ordem diante dele, e encher minha boca de argumentos.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Eu saberia as palavras que ele me responderia, e entender o que ele me diria.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Será que ele lutaria comigo na grandeza de seu poder? Não, mas ele me ouviria.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Aí, os justos podem raciocinar com ele, portanto, eu deveria ser entregue para sempre pelo meu juiz.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

“Se eu for para o leste, ele não está lá. Se eu for para o oeste, não consigo encontrá-lo.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Ele trabalha para o norte, mas não consigo vê-lo. Ele se vira para o sul, mas não consigo vê-lo de relance.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Mas ele sabe o caminho que eu tomo. Quando ele tiver me julgado, eu sairei como ouro.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Meu pé se agarrou aos seus passos. Eu mantive seu caminho, e não me afastei.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Eu não voltei do mandamento de seus lábios. Eu valorizei mais as palavras de sua boca do que a minha comida necessária.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Mas ele está sozinho, e quem pode se opor a ele? O que sua alma deseja, mesmo que ele faça.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Pois ele realiza o que é designado para mim. Muitas dessas coisas estão com ele.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Portanto, estou aterrorizado com sua presença. Quando considero, tenho medo dele.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Pois Deus fez meu coração desmaiar. O Todo-Poderoso me aterrorizou.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Porque eu não fui cortado antes da escuridão, nem ele cobriu a escuridão espessa do meu rosto.