Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Porém Jó respondeu, dizendo:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Até hoje minha queixa é uma amargura; a mão [de Deus] sobre mim é mais pesada que meu gemido.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Ah se eu soubesse como poderia achá-lo! [Então] eu me chegaria até seu trono.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Apresentaria minha causa diante dele, e encheria minha boca de argumentos.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Eu saberia as palavras que ele me responderia, e entenderia o que me diria.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Por acaso ele brigaria comigo com seu grande poder? Não, pelo contrário, ele me daria atenção.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Ali o íntegro pleitearia com ele, e eu me livraria para sempre de meu Juiz.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Eis que se eu for ao oriente, ele não está ali; [se for] ao ocidente, e não o percebo;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Se ao norte ele opera, eu não [o] vejo; se ele se esconde ao sul, não [o] enxergo.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Porém ele conhece meu caminho: Provar-me-á, e sairei como ouro.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Meus pés seguiram seus passos; guardei seu caminho, e não me desviei.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Nunca retirei [de mim] o preceito de seus lábios, e guardei as palavras de sua boca mais que minha porção [de comida].

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Porém se ele está decidido, quem poderá o desviar? O que sua alma quiser, isso fará.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Pois ele cumprirá o que está determinado para mim; ele [ainda] tem muitas coisas como estas consigo.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Por isso eu me perturbo em sua presença. Quando considero [isto], tenho medo dele.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Deus enfraqueceu meu coração; o Todo-Poderoso tem me perturbado.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Pois não estou destruído por causa das trevas, nem por causa da escuridão que encobriu meu rosto.