Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Respondeu porém Job, e disse:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Ainda hoje a minha queixa está em amargura: a violencia da minha praga mais se aggrava do que o meu gemido.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
Ah se eu soubesse que o poderia achar! então me chegaria ao seu tribunal.
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Com boa ordem exporia ante elle a minha causa, e a minha bocca encheria d'argumentos.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Saberia as palavras com que elle me responderia, e entenderia o que me dissesse.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Porventura segundo a grandeza de seu poder contenderia comigo? não; elle só o põe em mim.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Ali o recto pleitearia com elle, e eu me livraria para sempre do meu Juiz.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
Eis que se me adianto, ali não está: se torno para traz, não o percebo.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Se obra a mão esquerda, não o vejo: se se encobre á mão direita, não o diviso.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Porém elle sabe o meu caminho: prove-me, e sairei como o oiro.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Nas suas pizadas os meus pés se affirmaram: guardei o seu caminho, e não me desviei d'elle.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Do preceito de seus labios nunca me apartei, e as palavras da sua bocca guardei mais do que a minha porção.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Mas, se elle está contra alguem, quem então o desviará? o que a sua alma quizer isso fará.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Porque cumprirá o que está ordenado a meu respeito, e muitas coisas como estas ainda tem comsigo.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Por isso me perturbo perante elle, considero, e temo-me d'elle.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Porque Deus macerou o meu coração, e o Todo-poderoso me perturbou.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Porquanto não fui desarreigado antes das trevas, e nem encobriu com a escuridão o meu rosto.
