< Job 23 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Mais Job répondit, et dit:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Encore aujourd'hui ma plainte est pleine d'amertume, et la main qui m'a frappé s'appesantit [sur moi] au delà de mon gémissement.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
Ô si je savais comment le trouver, j'irais jusqu'à son trône.
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
J'exposerais mon droit devant lui, et je remplirais ma bouche de preuves.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Je saurais ce qu'il me répondrait, et j'entendrais ce qu'il me dirait.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Contesterait-il avec moi par la grandeur de [sa] force? Non; seulement il proposerait contre moi [ses raisons].
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
C'est là qu'un homme droit raisonnerait avec lui, et que je me délivrerais pour jamais de mon juge.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
Voilà, si je vais en avant, il n'y est pas; si je vais en arrière, je ne l'y apercevrai point.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
S'il se fait entendre à gauche je ne puis le saisir; il se cache à droite, et je ne l'y vois point.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
[Mais] quand il aura connu le chemin que j'ai tenu, [et] qu'il m'aura éprouvé, je sortirai comme l'or [sort du creuset].
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Mon pied s'est fixé sur ses pas; j'ai gardé son chemin, et je ne m'en suis point détourné.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Je ne me suis point aussi écarté du commandement de ses lèvres; j'ai serré les paroles de sa bouche, plus que ma provision ordinaire.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Mais s'il [a fait] un [dessein], qui l'en détournera? et ce que son âme a désiré, il le fait.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Il achèvera donc ce qu'il a résolu sur mon sujet; et il y a en lui beaucoup de telles choses.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
C'est pourquoi je suis troublé à cause de sa présence; et quand je le considère, je suis effrayé à cause de lui.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Car le [Dieu] Fort m'a fait fondre le cœur, et le Tout-puissant m'a étonné;
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Cependant je n'ai pas été retranché de devant les ténèbres; et il a caché l'obscurité arrière de moi.

< Job 23 >