Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

And Job answered and said,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Even to-day is my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh that I knew where I might find him, that I might come to his seat!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would order the cause before him, and fill my mouth with arguments;

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would know the words he would answer me, and understand what he would say unto me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he plead against me with [his] great power? Nay; but he would give heed unto me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There would an upright man reason with him; and I should be delivered for ever from my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Lo, I go forward, but he is not there; and backward, but I do not perceive him;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

On the left hand, where he doth work, but I behold [him] not; he hideth himself on the right hand, and I see [him] not.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth the way that I take; he trieth me, I shall come forth as gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My foot hath held to his steps; his way have I kept, and not turned aside.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have laid up the words of his mouth more than the purpose of my own heart.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But he is in one [mind], and who can turn him? And what his soul desireth, that will he do.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

For he will perform [what] is appointed for me; and many such things are with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Therefore am I troubled at his presence; I consider, and I am afraid of him.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God hath made my heart soft, and the Almighty troubleth me;

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Because I was not cut off before the darkness, neither hath he hidden the gloom from me.