Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered by saying:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Now again my conversation is in bitterness, and the force of my scourging weighs more heavily on me because of my mourning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Who will grant me that I might know and find him, and that I may approach even to his throne?

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would place judgment before his eye, and my mouth would fill with criticism,

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

so that I may know the words that he will answer me and understand what he will say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

I do not want him to contend with me with much strength, nor to overwhelm me with the bulk of his greatness.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Let him show fairness in response to me, and let my judgment reach to victory.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

If I go to the east, he does not appear; if I go to the west, I will not understand him.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

If I turn to the left, what can I do? I will not take hold of him. If I turn myself to the right, I will not see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Truly, he knows my way and has tested me like gold that passes through fire.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My feet have been following his footsteps; I have kept to his way and have not strayed from it.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have not withdrawn from the commands of his lips, and the words of his mouth I have hidden in my sinews.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

For he is alone, and no one is able to disturb his intention; and whatever his spirit wills, that he accomplishes.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

And when he fulfills his will in me, many other similar ones will also be present with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

And, for this reason, I have been troubled at his presence, and, when I consider him, I am approached by fear.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

God has weakened my heart, and the Almighty has confused me.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Yet I have not perished because of the threatening darkness, nor has gloom covered my face.