Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
