Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Respondens autem Eliphaz Themanites, dixit:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Numquid Deo potest comparari homo, etiam cum perfectæ fuerit scientiæ?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Qui prodest Deo si iustus fueris? aut quid ei confers si immaculata fuerit via tua?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Numquid timens arguet te, et veniet tecum in iudicium,
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Et non propter malitiam tuam plurimam, et infinitas iniquitates tuas?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
Abstulisti enim pignus fratrum tuorum sine causa, et nudos spoliasti vestibus.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Aquam lasso non dedisti, et esurienti subtraxisti panem.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
In fortitudine brachii tui possidebas terram, et potentissimus obtinebas eam.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Viduas dimisisti vacuas, et lacertos pupillorum comminuisti.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Propterea circumdatus es laqueis, et conturbat te formido subita.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Et putabas te tenebras non visurum, et impetu aquarum inundantium non oppressum iri?
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
An non cogitas quod Deus excelsior cælo sit, et super stellarum verticem sublimetur?
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Et dicis: Quid enim novit Deus? et quasi per caliginem iudicat,
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
Nubes latibulum eius, nec nostra considerat, et circa cardines cæli perambulat.
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Numquid semitam sæculorum custodire cupis, quam calcaverunt viri iniqui?
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Qui sublati sunt ante tempus suum, et fluvius subvertit fundamentum eorum:
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
Qui dicebant Deo: Recede a nobis: et quasi nihil posset facere Omnipotens, æstimabant eum:
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Cum ille implesset domos eorum bonis, quorum sententia procul sit a me.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
Videbunt iusti, et lætabuntur, et innocens subsannabit eos.
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
Nonne succisa est erectio eorum, et reliquias eorum devoravit ignis?
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Acquiesce igitur ei, et habeto pacem: et per hæc habebis fructus optimos.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Suscipe ex ore illius legem, et pone sermones eius in corde tuo.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
Si reversus fueris ad Omnipotentem, ædificaberis, et longe facies iniquitatem a tabernaculo tuo.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Dabit pro terra silicem, et pro silice torrentes aureos.
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Eritque Omnipotens contra hostes tuos, et argentum coacervabitur tibi.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Tunc super Omnipotentem deliciis afflues, et elevabis ad Deum faciem tuam.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Rogabis eum, et exaudiet te, et vota tua reddes.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Decernes rem, et veniet tibi, et in viis tuis splendebit lumen.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
Qui enim humiliatus fuerit, erit in gloria: et qui inclinaverit oculos, ipse salvabitur.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Salvabitur innocens, salvabitur autem in munditia manuum suarum.
