Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then answered Eliphaz the Themanite, and said,
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Can a man be serviceable unto God? Truly the intelligent is serviceable unto himself.
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Is it any pleasure to the Almighty that thou art righteous? or is it any gain to him, that thou makest thy ways perfect?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Is it out of fear of thee that he will reproach thee? or go with thee into judgment?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Is not thy evil great? and no end to thy iniquities?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
For thou hast taken a pledge from thy brothers for nought, and stripped the naked of their clothing.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Thou hast not given water to the weary to drink, and from the hungry thou hast withholden bread.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
But as for the man of a strong arm, he obtained the land, and the highly honored could dwell therein.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Widows hast thou sent away empty, and the arms of the fatherless have been broken.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Therefore are snares round about thee, and sudden dread terrifieth thee.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Or seest thou not the darkness? and the abundance of water which covereth thee?
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Is not God in the height of heaven? and beholding the highest elevation of the stars, however high they are?
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
But thou sayest, “What doth God know? can he judge behind the darkness?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
Thick clouds are a covering for him, so that he will not see; and he walketh along on the circle of heaven.”
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Wilt thou [thus] observe the path of ancient times which the men of injustice have trodden?
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
Who were shrivelled up before their time, whose foundation was flooded away like a river;
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
Who said unto God, “'Depart from us:” and what wrought the Almighty for them?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
And yet it was he that filled their houses with good things; but the counsel of the wicked be [still] far from me.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
The righteous will see it, and be glad; and the innocent will laugh them to scorn.
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
“Is not he destroyed that rose up against us, and hath not the fire consumed what they had left?”
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Do but become acquainted with him, and be at peace: thereby will happiness come unto thee.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Do but accept instruction from his mouth, and lay up his saying in thy heart.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
If thou return to the Almighty, thou shalt be built up, so thou wilt but remove wrong-doing far away from thy tents.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
And throw down in the dust precious metals, and [the gold of] Ophir to the stones of the brooks:
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Then will the Almighty be thy precious metal, and brightly-shining silver unto thee.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
For then wilt thou have in the Almighty thy delight, and thou canst lift up unto God thy face.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Thou wilt make entreaty unto him, and he will hear thee, and thy vows wilt thou pay.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
And if thou decree a thing, it will be fulfilled unto thee; and upon thy ways the light will shine.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
For when men are brought low, thou wilt say, Pride [hath done it]; but those of lowly eyes [God] will help.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
He will even deliver him who is not guiltless: and thou wilt be delivered by the purity of thy hands.
