Job 22
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Da svarede Elifas, Themaniten, og sagde:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
Mon en Mand kan gavne Gud? nej; men han gavner sig selv, naar han handler klogelig.
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
Mon det er den Almægtige en Fordel, at du er retfærdig? og mon det er ham en Vinding, at du holder dine Veje fuldkomne?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
Mon han af Frygt for dig skal overbevise dig og gaa i Rette med dig?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
Er ikke din Ondskab megen og ingen Ende paa dine Misgerninger?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
Thi du tog Pant af dine Brødre uden Føje og trak Klæderne af de nøgne.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
Du gav ikke den trætte Vand at drikke og nægtede den hungrige Brød.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
Men den Mand, hvis Arm var stærk, han havde Landet, og den, hvis Person var anset, boede deri.
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
Du lod Enker fare tomhændede, og de faderløses Arme knustes.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
Derfor er der Snarer trindt omkring dig, og Rædsel har hastelig forfærdet dig.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
Eller ser du ikke Mørket og Vandfloden, som bedækker dig?
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
Er ikke Gud i den høje Himmel? og se de øverste Stjerner, hvor de ere høje!
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
Derfor siger du: Hvad ved Gud? skulde han kunne dømme igennem Mørket?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
Skyerne ere et Skjul for ham, at han ikke ser, og han vandrer omkring Himlenes Kreds.
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
Vil du tage Vare paa Fortidens Vej, som de uretfærdige Folk have vandret paa,
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
de, som reves bort, førend det var deres Tid, hvis Grundvold opløstes i en Strøm;
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
de, som sagde til Gud: Vig fra os; og: Hvad den Almægtige vel skulde kunne gøre for dem.
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Han havde dog fyldt deres Huse med godt; men de ugudeliges Raad er langt fra mig.
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
De retfærdige se det og glæde sig, og den uskyldige spotter dem:
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
„Sandelig, vor Modstander er tilintetgjort, og Ild har fortæret deres Herlighed‟.
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
Kære, hold dig til ham, og hav saa Fred! deraf skal komme godt til dig.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
Kære, tag Lærdom af hans Mund, og læg hans Ord i dit Hjerte!
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
Dersom du vender om til den Almægtige, da bliver du bygget op igen, ja, naar du holder Uret langt fra dine Telte.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
Og kast Guldet i Støvet og Ofirs Guld blandt Bækkens Stene:
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
Saa skal den Almægtige være dit Guld, og han skal være dit kostbare Sølv.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
Thi da skal du forlystes ved den Almægtige og opløfte dit Ansigt til Gud.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
Du skal bede til ham, og han skal høre dig, og du skal betale dine Løfter.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
Naar du beslutter en Ting, da skal den lykkes for dig, og Lyset skal skinne over dine Veje.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
Naar man trykker dig ned, da siger du: Opad! og han skal frelse den, som slaar Øjnene ned.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Han skal fri endogsaa den, der ikke er uskyldig, og denne skal udfries ved dine Hænders Renhed.
