Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job contestó:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Por favor, escuchen atentamente lo que digo; eso sería un consuelo que podrían darme.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Tengan paciencia conmigo; déjenme hablar. Después de que haya habladao, pueden seguir burlándose de mí.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
¿Me estoy quejando de la gente? Por supuesto que no. ¿Por qué no debería estar impaciente?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Mírenme. ¿No están horrorizados? Tápense la boca con la mano en señal de asombro.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Cada vez que pienso en lo que me ha pasado me horrorizo y tiemblo de miedo.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
“¿Por qué siguen viviendo los malvados, que envejecen y son cada vez más poderosos?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Sus hijos están con ellos; ven crecer a sus nietos.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Viven en sus casas con seguridad; no tienen miedo. Dios no usa su vara para golpearlos.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Sus toros siempre crían con éxito; sus vacas paren terneros y no abortan.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Sacan a jugar a sus pequeños como si fueran corderos; sus niños bailan alrededor.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Cantan acompañados de la pandereta y la lira; celebran con la música de la flauta.
Viven felices y bajan al sepulcro en paz. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Sin embargo, le dicen a Dios: ‘¡Vete lejos! No queremos saber nada de ti.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
¿Quién se cree el Todopoderoso para que le sirvamos como esclavos? ¿Qué beneficio hay para nosotros si le oramos?’
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Esa gente cree que hace su propia fortuna, pero yo no acepto su forma de pensar.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
“Cuántas veces se apaga la lámpara de los malvados? ¿Cuántas veces les sobreviene el desastre? ¿Cuántas veces castiga Dios a los impíos en su cólera?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
¿Son arrastrados como paja en el viento? ¿Viene un tornado y se los lleva?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Algunos dicen: ‘Dios guarda el castigo de la gente para sus hijos’. Pero yo digo: ‘Dios debería castigar a esas personas para que aprendan de ello’.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Que ellos mismos vean su destrucción y beban profundamente de la ira de Dios.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Porque no les importará lo que les ocurra a sus familias una vez que hayan muerto.
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
“¿Puede alguien enseñarle a Dios algo que no sepa ya, puesto que él es quien juzga incluso a los seres celestiales?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Una persona muere con buena salud, totalmente cómoda y segura.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Su cuerpo está gordo por haber comido bien; sus huesos aún son fuertes.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Otro muere después de una vida miserable sin haber experimentado la felicidad.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Sin embargo, ambos son enterrados en el mismo polvo; son tratados de igual manera en la muerte, comidos por los gusanos.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
“Sé lo que piensan y sus planes para hacerme mal.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Pueden preguntarme: ‘¿Dónde está la casa del gran hombre? ¿Dónde está el lugar donde viven los malvados?’
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
¿No le han preguntado a los viajeros? ¿No le prestan atención a lo que dicen?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
La gente malvada se salva en tiempos de desastre; es rescatada del día del juicio.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
¿Quién cuestiona sus acciones? ¿Quién les paga por lo que han hecho?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Cuando finalmente mueren y son llevados al cementerio, su tumba está custodiada. La tierra de la tumba los cubre suavemente.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Todo el mundo asiste a sus funerales; una enorme procesión de gente viene a presentar sus últimos respetos.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
¿Por qué tratan de consolarme con tonterías? Sus respuestas no son más que una sarta de mentiras!”
