Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Toda Job je odgovoril in rekel:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
»Marljivo prisluhnite mojemu govoru in to naj bodo vaše tolažbe.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Pustite mi, da lahko govorim in potem, ko bom govoril, zasmehujte.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Kar se mene tiče ali je moja pritožba proti človeku? In če bi bilo tako, zakaj naj potem moj duh ne bi bil nemiren?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Poglejte me in bodite osupli in svojo roko položite na svoja usta.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Celo kadar se spomnim, sem prestrašen in trepetanje se oprijemlje mojega mesa.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Zakaj zlobni živijo, postanejo stari in so mogočni v moči?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Njihovo seme je z njimi utrjeno v njihovem pogledu in njihovo potomstvo pred njihovimi očmi.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Njihove hiše so varne pred strahom niti nad njimi ni Božje palice.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Njihov bik plodi in ne odpove; njihova krava povrže in ne zavrže svojega teleta.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Svoje malčke pošiljajo kakor trop in njihovi otroci plešejo.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Vzamejo tamburin in harfo in se veselijo ob zvoku piščali.
Svoje dni preživijo v obilju in v trenutku gredo dol v grob. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Zato Bogu rečejo: ›Odidi od nas, kajti mi ne želimo spoznanja tvojih poti.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Kaj je Vsemogočni, da bi mu služili? In kakšno korist bi imeli, če molimo k njemu?‹
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Glej, njihovo dobro ni v njihovi roki; nasvet zlobnega je daleč od mene.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Kako pogosto je sveča zlobnih ugasnjena! In kako pogosto nanje prihaja njihovo uničenje! Bog v svoji jezi deli bridkosti.
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
So kakor strnišče pred vetrom in kakor pleve, ki jih vihar odnaša proč.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Bog kopiči njegovo krivičnost za njegove otroke. Nagrajuje ga in on bo to vedel.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Njegove oči bodo videle njegovo uničenje in pil bo od besa Vsemogočnega.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Kajti kakšen užitek ima on v njegovi hiši za njim, ko je število njegovih mesecev na sredi prekinjeno?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Mar bo kdorkoli Boga učil spoznanja? Ker on sodi tiste, ki so visoko.
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Nekdo umre v svoji polni moči, v celoti spokojen in tiho.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Njegove prsi so polne mleka in njegove kosti so navlažene z mozgom.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Drugi pa umira v grenkobi svoje duše in nikoli ne jé z užitkom.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Podobno se bodo ulegli v prah in ličinke jih bodo pokrile.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Glej, poznam vaše misli in naklepe, ki ste jih krivično domišljali zoper mene.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Kajti pravite: »Kje je prinčeva hiša? Kje so bivališča zlobnih?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Mar jih niste prosili, da gredo po poti? Ali poznate njihove simbole,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
da je zlobni prihranjen za dan uničenja? Privedeni bodo k dnevu besa.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Kdo bo njegovo pot oznanil njegovemu obrazu? Kdo mu bo poplačal, kar je storil?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Vendar bo priveden h grobu in ostal bo v gomili.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Grude iz doline mu bodo sladke in vsak človek bo priveden za njim, kakor so tam brezštevilni pred njim.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Kako me potem zaman tolažite, glede na to, da v vaših odgovorih ostaja neresnica?«
