Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
A Jov odgovori i reèe:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Slušajte dobro rijeèi moje, i to æe mi biti od vas utjeha.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Potrpite me da ja govorim, a kad izgovorim, potsmijevajte se.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Eda li se ja èovjeku tužim? i kako ne bi bio žalostan duh moj?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Pogledajte na me, i divite se, i metnite ruku na usta.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Ja kad pomislim, strah me je, i groza poduzima tijelo moje.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Zašto bezbožnici žive? stare? i bogate se?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Sjeme njihovo stoji tvrdo pred njima zajedno s njima, i natražje njihovo pred njihovijem oèima.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Kuæe su njihove na miru bez straha, i prut Božji nije nad njima.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Bikovi njihovi skaèu, i ne promašaju; krave njihove tele se, i ne jalove se.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ispuštaju kao stado djecu svoju, i sinovi njihovi poskakuju.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Podvikuju uz bubanj i uz gusle, vesele se uza sviralu.
Provode u dobru dane svoje, i zaèas slaze u grob. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
A Bogu kažu: idi od nas, jer neæemo da znamo za putove tvoje.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Šta je svemoguæi, da mu služimo? i kaka nam je korist, da mu se molimo?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Gle, dobro njihovo nije u njihovoj ruci; namjera bezbožnièka daleko je od mene.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Koliko se puta gasi žižak bezbožnièki i dolazi im pogibao, dijeli im muke u gnjevu svom Bog?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Bivaju li kao pljeva na vjetru, kao prah koji raznosi vihor?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Èuva li Bog sinovima njihovijem pogibao njihovu, plaæa im da osjete?
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Vide li svojim oèima pogibao svoju, i piju li gnjev svemoguæega?
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Jer šta je njima stalo do kuæe njihove nakon njih, kad se broj mjeseca njihovijeh prekrati?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Eda li æe Boga ko uèiti mudrosti, koji sudi visokima?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Jedan umire u potpunoj sili svojoj, u miru i u sreæi.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Muzlice su mu pune mlijeka, i kosti su mu vlažne od moždina.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
A drugi umire ojaðene duše, koji nije uživao dobra.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Obojica leže u prahu, i crvi ih pokrivaju.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Eto, znam vaše misli i sudove, kojima mi èinite krivo.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Jer govorite: gdje je kuæa silnoga, i gdje je šator u kom nastavaju bezbožnici?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Nijeste li nikad pitali putnika? i što vam kazaše neæete da znate,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Da se na dan pogibli ostavlja zadac, kad se pusti gnjev.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Ko æe ga ukoriti u oèi za život njegov? i ko æe mu vratiti što je uèinio?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Ali se iznosi u groblje i ostaje u gomili.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Slatke su mu grude od doline, i vuèe za sobom sve ljude, a onima koji ga pretekoše nema broja.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Kako me dakle naprazno tješite kad u odgovorima vašim ostaje prijevara?
