Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Respondeu porém Job, e disse:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Ouvi atentamente as minhas razões; e isto vos sirva de consolações.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Sofrei-me, e eu falarei: e, havendo eu falado, zombai.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Porventura eu me queixo a algum homem? porém, ainda que assim fosse, porque se não angustiaria o meu espírito?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Olhai para mim, e pasmai: e ponde a mão sobre a boca.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Porque, quando me lembro disto, me perturbo, e a minha carne é sobresaltada de horror.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Por que razão vivem os ímpios? envelhecem, e ainda se esforçam em poder?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
A sua semente se estabelece com eles perante a sua face; e os seus renovos perante os seus olhos.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
As suas casas tem paz, sem temor; e a vara de Deus não está sobre eles.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
O seu touro gera, e não falha: pare a sua vaca, e não aborta.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Mandam fora as suas crianças, como a um rebanho, e seus filhos andam saltando.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e alegram-se ao som dos órgãos.
Na prosperidade gastam os seus dias, e num momento descem à sepultura. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
E, todavia, dizem a Deus: Retirate de nós; porque não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Quem é o Todo-poderoso, para que nós o sirvamos? e que nos aproveitará que lhe façamos orações?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Vede porém que o seu bem não está na mão deles: esteja longe de mim o conselho dos ímpios!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Quantas vezes sucede que se apaga a candeia dos ímpios, e lhes sobrevem a sua destruição? e Deus na sua ira lhes reparte dores!
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Porque são como a palha diante do vento, e como a pragana, que arrebata o redemoinho.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Deus guarda a sua violência para seus filhos, e lhe dá o pago, que o sente.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Seus olhos veem a sua ruína, e ele bebe do furor do Todo-poderoso.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Porque, que prazer teria na sua casa, depois de si, cortando-se-lhe o número dos seus meses?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Porventura a Deus se ensinaria ciência, a ele que julga os excelsos?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Este morre na força da sua plenitude, estando todo quieto e sossegado.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Os seus baldes estão cheios de leite, e os seus ossos estão regados de tutanos.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
E outro morre, ao contrário, na amargura do seu coração, não havendo comido do bem.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Juntamente jazem no pó, e os bichos os cobrem.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Eis que conheço bem os vossos pensamentos: e os maus intentos com que injustamente me fazeis violência.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Porque direis: Onde está a casa do príncipe? e onde a tenda das moradas dos ímpios?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Porventura o não perguntastes aos que passam pelo caminho? e não conheceis os seus sinais?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Que o mau é preservado para o dia da destruição; e são levados no dia do furor.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Quem acusará diante dele o seu caminho? e quem lhe dará o pago do que faz?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Finalmente é levado às sepulturas, e vigia no montão.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Os torrões do vale lhe são doces, e attrahe a si a todo o homem; e diante de si há inumeráveis.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Como pois me consolais com vaidade? pois nas vossas respostas ainda resta a transgressão.
