Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Yobo azongisaki:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
« Yoka na bokebi maloba na ngai, mpe tika ete yango ezala kobondisama mpo na ngai.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Bokanga nanu mitema, wana nazali koloba; soki nasilisi koloba nde bokoba na bino koseka ngai.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Boni, nazali kolela epai ya moto? Ndenge nini nalemba te kokanga motema?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Botala ngai, bokokamwa, bokozanga ata likambo ya koloba.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Soki kaka nakanisi yango, nabangi, mpe nzoto na ngai ekomi kolenga na somo.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Mpo na nini bato mabe bazali kowumela na bomoi? Mpo na nini bakomaka mibange mpe babakisaka nguya na bango?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Bana na bango bazali kolendisama pembeni na bango, mpe bakitani na bango bazali kofuluka na miso na bango.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Bandako na bango ebatelami mpe ezangi kobanga, fimbu na Nzambe ezali likolo na bango te.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Bangombe na bango ya mibali elembaka te kobotisa, bangombe na bango ya basi ebotaka kaka mpe esopaka zemi te.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Lokola kati na etonga ya bameme, bazali kotika bana na bango: bamoko kokima-kima, mpe bamosusu kosakana.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Bazali kobeta mbonda mpe lindanda, bazali kosepela na lokito ya flite;
bazali kolekisa mikolo na bango na bomengo, mpe bazali kokende na mboka ya bakufi na kimia. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Nzokande, balobaka na Nzambe: ‹ Longwa mosika na biso! Tozali na posa te ya koyeba nzela na yo.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Nkolo-Na-Nguya-Nyonso nde nani mpo ete tosalela ye? Tokozwa litomba nini na kosambela ye? ›
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Boni, bozwi na bango ezali kati na maboko na bango moko te? Kasi mosika na ngai, likanisi ya kolanda toli ya bato mabe!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Mbala boni bazali koboma mwinda ya bato mabe? Mbala boni pasi ezali kokitela bango? Boni, Nzambe abombeli bango kanda na Ye?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Mokolo nini mopepe makasi ekomema bango lokola makasa to matiti ya kokawuka?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Balobaka: ‹ Nzambe apesaka etumbu ya moto mabe epai ya bana na ye. › Tika ete apesa etumbu yango epai na ye moko moto mabe, mpo ete ayeba yango!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Tika ete miso na ye moko emona kobebisama na ye, mpe amela kopo ya kanda ya Nkolo-Na-Nguya-Nyonso.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Pasi ya libota oyo etikali sima na ye ekosala ye nini tango basanza oyo bakatela ye ekomi na suka?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Bakoki solo koyekolisa Nzambe mayele, Ye oyo asambisaka ezala bato oyo baleki kotombolama?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Moko azali kokufa na makasi na ye nyonso, na kimia nyonso mpe na pasi ata moko te,
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
na nzoto sembesembe, mpe na mikuwa etonda na mafuta;
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
mosusu azali kokufa na mawa na motema, atikali ata komeka kosepela na bomengo te.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Nzokande, bango mibale bakolala ndenge moko na se ya mabele, mpe bankusu ekozipa bango.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Solo, nayebi malamu makanisi mpe mabongisi na bino, mpo na kotelemela ngai;
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
bolobaka: ‹ Wapi ndako ya mozwi? Wapi bandako oyo bato mabe bazalaki kovanda? ›
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Botunaki mituna wana te epai ya baleki nzela? Bobosani makambo oyo bayebisaki bino,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
ete moto mabe abikaka mpe na mokolo ya pasi, akangolamaka mpe na mokolo ya kanda.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Nani, na miso ya moto mabe, apamelaka etamboli na ye? Nani azongiselaka ye makambo oyo asalaka?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Bamemaka ye na lilita, mpe bakengelaka kunda na ye.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Mabele ya lubwaku ezalaka malamu mpo na ye; bato nyonso batambolaka sima na ye na molongo, mpe bato ebele penza batambolaka liboso na ye.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Boye, mpo na nini bozali komitungisa mpo na kobondisa ngai? Pamba te kati na biyano na bino, etikali kaka lokuta. »
