Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Giobbe rispose:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Ascoltate bene la mia parola e sia questo almeno il conforto che mi date.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Tollerate che io parli e, dopo il mio parlare, deridetemi pure.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Forse io mi lamento di un uomo? E perché non dovrei perder la pazienza?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Statemi attenti e resterete stupiti, mettetevi la mano sulla bocca.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Se io ci penso, ne sono turbato e la mia carne è presa da un brivido.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Perché vivono i malvagi, invecchiano, anzi sono potenti e gagliardi?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
La loro prole prospera insieme con essi, i loro rampolli crescono sotto i loro occhi.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Le loro case sono tranquille e senza timori; il bastone di Dio non pesa su di loro.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Il loro toro feconda e non falla, la vacca partorisce e non abortisce.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Mandano fuori, come un gregge, i loro ragazzi e i loro figli saltano in festa.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Cantano al suono di timpani e di cetre, si divertono al suono delle zampogne.
Finiscono nel benessere i loro giorni e scendono tranquilli negli inferi. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Eppure dicevano a Dio: «Allontanati da noi, non vogliamo conoscer le tue vie.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Chi è l'Onnipotente, perché dobbiamo servirlo? E che ci giova pregarlo?».
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Non hanno forse in mano il loro benessere? Il consiglio degli empi non è lungi da lui?
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Quante volte si spegne la lucerna degli empi, o la sventura piomba su di loro, e infliggerà loro castighi con ira?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Diventano essi come paglia di fronte al vento o come pula in preda all'uragano?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
«Dio serba per i loro figli il suo castigo...». Ma lo faccia pagare piuttosto a lui stesso e lo senta!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Veda con i suoi occhi la sua rovina e beva dell'ira dell'Onnipotente!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Che cosa gli importa infatti della sua casa dopo di sé, quando il numero dei suoi mesi è finito?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
S'insegna forse la scienza a Dio, a lui che giudica gli esseri di lassù?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Uno muore in piena salute, tutto tranquillo e prospero;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
i suoi fianchi sono coperti di grasso e il midollo delle sue ossa è ben nutrito.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Un altro muore con l'amarezza in cuore senza aver mai gustato il bene.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Nella polvere giacciono insieme e i vermi li ricoprono.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Ecco, io conosco i vostri pensieri e gli iniqui giudizi che fate contro di me!
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Infatti, voi dite: «Dov'è la casa del prepotente, dove sono le tende degli empi?».
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Non avete interrogato quelli che viaggiano? Non potete negare le loro prove,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
che nel giorno della sciagura è risparmiato il malvagio e nel giorno dell'ira egli la scampa.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Chi gli rimprovera in faccia la sua condotta e di quel che ha fatto chi lo ripaga?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Egli sarà portato al sepolcro, sul suo tumulo si veglia
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
e gli sono lievi le zolle della tomba. Trae dietro di sé tutti gli uomini e innanzi a sé una folla senza numero.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Perché dunque mi consolate invano, mentre delle vostre risposte non resta che inganno?
