Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Und Hiob antwortete und sprach:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Höret, höret meine Rede! Und dies ersetze eure Tröstungen.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Ertraget mich, und ich will reden, und nachdem ich geredet habe, magst du spotten.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Richtet sich meine Klage an einen Menschen? Oder warum sollte ich nicht ungeduldig sein?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Wendet euch zu mir und entsetzet euch, und leget die Hand auf den Mund!
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Ja, wenn ich daran denke, so bin ich bestürzt, und Schauder erfaßt mein Fleisch.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Warum leben die Gesetzlosen, werden alt, nehmen gar an Macht zu?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Ihr Same steht fest vor ihnen, mit ihnen, und ihre Sprößlinge vor ihren Augen.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Ihre Häuser haben Frieden, ohne Furcht, und Gottes Rute ist nicht über ihnen.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Sein Stier belegt und befruchtet sicher, seine Kuh kalbt und wirft nicht fehl.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ihre Buben schicken sie aus gleich einer Herde, und ihre Knaben hüpfen umher.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Sie erheben die Stimme bei Tamburin und Laute und sind fröhlich beim Klange der Schalmei.
In Wohlfahrt verbringen sie ihre Tage, und in einem Augenblick sinken sie in den Scheol hinab. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Und doch sprechen sie zu Gott: Weiche von uns! Und nach der Erkenntnis deiner Wege verlangen wir nicht.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Was ist der Allmächtige, daß wir ihm dienen sollten, und was nützt es uns, daß wir ihn angehen? -
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Siehe, ihre Wohlfahrt steht nicht in ihrer Hand. Der Rat der Gesetzlosen sei fern von mir!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Wie oft geschieht es, daß die Leuchte der Gesetzlosen erlischt und ihr Verderben über sie kommt, daß er ihnen Schlingen zuteilt in seinem Zorn,
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
daß sie wie Stroh werden vor dem Winde, und wie Spreu, die der Sturmwind entführt?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Gott spart, saget ihr, sein Unheil auf für seine Kinder. Er vergelte ihm, daß er es fühle!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Seine Augen sollen sein Verderben sehen, und von dem Grimme des Allmächtigen trinke er!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Denn was liegt ihm an seinem Hause nach ihm, wenn die Zahl seiner Monde durchschnitten ist? -
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Kann man Gott Erkenntnis lehren, da er es ja ist, der die Hohen richtet?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Dieser stirbt in seiner Vollkraft, ganz wohlgemut und sorglos.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Seine Gefäße sind voll Milch, und das Mark seiner Gebeine ist getränkt.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Und jener stirbt mit bitterer Seele und hat des Guten nicht genossen.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Zusammen liegen sie im Staube, und Gewürm bedeckt sie.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Siehe, ich kenne eure Gedanken, und die Anschläge, womit ihr mir Gewalt antut.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Denn ihr saget: Wo ist das Haus des Edlen, und wo das Wohngezelt der Gesetzlosen?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Habt ihr nicht befragt, die des Weges vorüberziehen? Und erkennet ihr ihre Merkmale nicht:
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
daß der Böse verschont wird am Tage des Verderbens, daß am Tage der Zornesfluten sie weggeleitet werden?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Wer wird ihm ins Angesicht seinen Weg kundtun? Und hat er gehandelt, wer wird es ihm vergelten?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Und er wird zu den Gräbern hingebracht, und auf dem Grabhügel wacht er.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Süß sind ihm die Schollen des Tales. Und hinter ihm her ziehen alle Menschen, und vor ihm her gingen sie ohne Zahl. -
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Wie tröstet ihr mich nun mit Dunst? Und von euren Antworten bleibt nur Treulosigkeit übrig.
