< Job 21 >
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Et Job prit la parole, et dit:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Écoutez attentivement mes discours, et que cela me tienne lieu de vos consolations!
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Supportez-moi, et je parlerai; et, après que j'aurai parlé, tu te moqueras.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Mais est-ce à un homme que s'adresse ma plainte? Et comment ne perdrais-je pas toute patience?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Regardez-moi, et soyez étonnés, et mettez la main sur la bouche.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Quand j'y pense, je suis éperdu, et un frisson saisit ma chair.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Pourquoi les méchants vivent-ils, vieillissent-ils, et croissent-ils en force?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Leur postérité s'établit devant eux, avec eux, et leurs rejetons sont sous leurs yeux.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Leurs maisons sont en paix, à l'abri de la crainte, et la verge de Dieu n'est pas sur eux.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Leur taureau n'est jamais impuissant, leur génisse vêle et n'avorte pas.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ils font courir devant eux leurs enfants comme un troupeau, et leur progéniture bondit.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Ils chantent avec le tambourin et la harpe, ils s'égaient au son du hautbois,
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol )
Ils passent leurs jours dans le bonheur, et ils descendent au Sépulcre en un moment. (Sheol )
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Et cependant ils ont dit à Dieu: “Éloigne-toi de nous, nous ne voulons pas connaître tes voies.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Qu'est-ce que le Tout-Puissant, pour que nous le servions? Et que gagnerions-nous à le prier? “
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Voici, leur bonheur n'est-il pas en leurs mains? (Que le conseil des méchants soit loin de moi! )
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Combien de fois arrive-t-il que la lampe des méchants s'éteigne, que leur ruine vienne sur eux, que Dieu leur partage leurs lots dans sa colère,
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Qu'ils soient comme la paille au souffle du vent, et comme la balle enlevée par le tourbillon?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Vous dites: “Dieu réserve la peine à ses enfants; “mais qu'Il le punisse lui-même, afin qu'il le sente!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Qu'il voie de ses propres yeux sa ruine, qu'il boive la colère du Tout-Puissant!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Car, que lui importe sa maison après lui, quand le nombre de ses mois est tranché?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Enseignerait-on la science à Dieu, lui qui juge ceux qui sont élevés?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
L'un meurt au sein du bien-être, tout à son aise et en repos.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Ses flancs sont chargés de graisse, et ses os comme abreuvés de mœlle;
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Un autre meurt dans l'amertume de son âme, n'ayant jamais goûté le bonheur:
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Ils sont couchés ensemble dans la poussière, et les vers les couvrent.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Voici, je connais vos pensées et les desseins que vous formez contre moi.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Car vous dites: Où est la maison de l'homme opulent, et où est la tente, demeure des méchants?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
N'avez-vous jamais interrogé les voyageurs, et n'avez-vous pas reconnu, par leurs témoignages,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Qu'au jour de la calamité, le méchant est épargné, et qu'au jour des colères, il est éloigné?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Qui lui représente en face sa conduite, et qui lui rend ce qu'il a fait?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Il est porté au tombeau, et, sur le tertre, il veille encore.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Les mottes de la vallée lui sont légères; après lui, suivent à la file tous les hommes, et devant lui, la foule est innombrable.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Comment donc me donnez-vous des consolations vaines? De vos réponses, ce qui reste, c'est la perfidie.