< Job 21 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Or Job reprenant dit:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Ecoutez, écoutez mes raisonnements, afin que de telles consolations me soient épargnées.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Dussiez-vous me maudire je parlerai, ensuite vous ne rirez plus de moi.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Qu'y a-t-il? Mes reproches s'adressent-il à un homme? Et pourquoi donc contiendrais-je ma colère?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Lorsque vous m'aurez examiné à fond vous serez saisis de surprise, et de vous mains vous vous frapperez les joues.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Car si je recueille mes souvenirs, je n'ai eu que zèle pur, et les douleurs affligent mes chairs.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Pourquoi les impies vivent-ils, et vieillissent-ils au sein de la richesse?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Leur famille est selon leur âme, ils ont leurs enfants sous les yeux.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Leurs maisons prospèrent, on n'y ressent aucune crainte, car le fouet du Seigneur n'est point dirigé contre eux.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Pas d'avortement parmi leurs génisses, leurs bêtes pleines portent sans mal; et, à terme, elles mettent bas leurs fruits.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Leurs menus troupeaux ne diminuent jamais, et leurs enfants dansent
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
Au son de la harpe et de la cithare, et ils se complaisent au chant des cantiques.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
Leur vie s'est écoulée au milieu des biens, et ils se sont endormis dans le repos du sépulcre. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Cependant ils ont dit au Seigneur: Détournez-vous de nous; nous n'avons que faire de connaître vos voies.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Qu'est-ce donc que le Tout-Puissant pour que nous le servions? Qu'est-il besoin que nous allions au devant de lui?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Leurs mains sont pleines de richesses, et le Seigneur ne surveille pas les œuvres des impies.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Il est vrai qu'il advient aussi que leur lampe s'éteigne; ils essuient des catastrophes; des douleurs leur sont envoyées par la colère de Dieu.
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Ils seront alors comme de la paille que le vent emporte, ou comme le tourbillon de poussière qu'une tempête fait voler.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Que les richesses du méchant échappent à ses fils; le Seigneur le rétribuera et il saura pourquoi.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Que ses yeux voient sa propre immolation; qu'il ne soit pas épargné par le Seigneur.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
Car la volonté de Dieu est avec lui dans sa maison, et son nombre de mois lui a été compté.
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Le Seigneur n'et-il pas le seul qui distribue l'intelligence et le savoir? Seul il juge les scélérats.
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
Tel mourra dans la plénitude de son innocence, complètement heureux et bien portant;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Les entrailles pleines de graisse et regorgeant de mœlle.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Un autre finit en l'amertume de son âme, sans avoir jamais rien mangé de bon.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Ils dorment ensemble sous la terre; la pourriture les enveloppe.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Je sais votre hardiesse à m'accuser.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Ainsi vous demanderez: Où donc est la maison du chef? qu'est devenue la tente qui abritait des criminels?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Interrogez les voyageurs et ne faussez pas leurs témoignages.
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Ils vous diront que le fardeau du méchant est allégé le jour de sa perte; on l'en déchargera tout à fait le jour de la colère du Seigneur.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Qui donc lui montrera en face ses voies et ce qu'il a fait? Qui se chargera de le punir?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
On le portera au lieu des sépultures, et il a veillé lui-même à la construction de sa tombe.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Sa présence réjouit jusqu'aux cailloux du torrent; chacun se fait un devoir de le suivre, et il est précédé d'une foule innombrable.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Comment donc me consolez-vous en vain? Car vous n'avez nullement adouci mes maux.

< Job 21 >