Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job answers and says:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Hear my word diligently, And this is your consolation.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Bear with me, and I speak, And after my speaking—you may deride.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
[Is] my complaint [against] man? And if [so], why may my temper not become short?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Turn to me, and be astonished, And put hand to mouth.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Indeed, if I have remembered, then I have been troubled. And my flesh has taken fright.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Why do the wicked live? They have become old, Indeed, they have been mighty in wealth.
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their seed is established, Before their face with them, And their offspring before their eyes.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses [are] peace without fear, Nor [is] a rod of God on them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
His bullock breeds without fail. His cow brings forth safely, and does not miscarry.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send forth their sucklings as a flock, And their children skip,
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They lift [themselves] up at timbrel and harp, And rejoice at the sound of a pipe.
They wear out their days in good, And in a moment go down [to] Sheol. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
And they say to God, Turn aside from us, And the knowledge of Your ways We have not desired.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
What [is] the Mighty One that we serve Him? And what do we profit when we meet with Him?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Behold, their good [is] not in their hand (The counsel of the wicked Has been far from me).
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How often is the lamp of the wicked extinguished, And their calamity comes on them? He apportions pangs in His anger.
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
They are as straw before wind, And as chaff a windstorm has stolen away,
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
God lays up for his sons his sorrow, He gives repayment to him—and he knows.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
His own eyes see his destruction, And he drinks of the wrath of the Mighty.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what [is] his delight in his house after him, And the number of his months cut off?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Does [one] teach knowledge to God, Since He judges [those] on high?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
This [one] dies in his perfect strength, Wholly at ease and quiet.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His breasts have been full of milk, And marrow moistens his bones.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
And this [one] dies with a bitter soul, And has not eaten with gladness.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Together they lie down on the dust, And the worm covers them over.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Behold, I have known your thoughts, And the schemes against me you do wrongfully.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
For you say, Where [is] the house of the noble? And where the tent—the dwelling places of the wicked?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Have you not asked those passing by the way? And do you not know their signs?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
That the wicked is spared to a day of calamity. They are brought to a day of wrath.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who declares his way to his face? And [for] that which he has done, Who gives repayment to him?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
And he is brought to the graves, And a watch is kept over the heap.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
The clods of the valley have been sweet to him, And he draws every man after him, And there is no numbering before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
And how do you comfort me [with] vanity, And trespass has been left in your answers?”
