< Job 21 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job replied,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
“Please listen carefully to what I say—that would be one comfort you could give me.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Bear with me; let me speak. After I've spoken you can resume mocking me.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Am I complaining against people? Of course not. Why shouldn't I be impatient?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Just take a look at me. Aren't you appalled? Cover your mouth with your hand in shock!
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Every time I think of what's happened to me I am horrified and I shake all over with fear.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Why do the wicked continue to live, to grow old and increasingly powerful?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their children are with them; they watch their grandchildren grow up.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
They live in their homes in safety—they are not afraid. God does not use his rod to beat them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their bulls always breed successfully; their cows give birth to calves and do not miscarry.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send out their little ones like lambs to play; their children dance around.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They sing accompanied by the tambourine and lyre; they celebrate with the music of the flute.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
They live out their lives contentedly, and go down to Sheol in peace. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Yet they tell God, ‘Get lost! We don't want anything to do with you.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Who does the Almighty think he is for us to serve him as slaves? What benefit is there for us if we pray to him?’
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Such people believe they make their own fortune, but I don't accept their way of thinking.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How often is the lamp of the wicked snuffed out? How often does disaster come upon them? How often does God punish the wicked in his anger?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
Are they blown along like straw in the wind? Does a tornado come in and carry them away?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Some say, ‘God saves up people's punishment for their children.’ But I say, ‘God should punish those people themselves so that they can learn from it.’
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let them see their destruction themselves, and drink deeply from God's anger.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For they don't care what happens to their families once they're dead.
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Can anyone teach God anything he doesn't already know, since he is the one who judges even heavenly beings?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One person dies in good health, totally comfortable and secure.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Their body is fat from eating well; their bones still strong.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Another dies after a miserable life without every experiencing happiness.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Yet they are both buried in the same dust; they are treated alike in death, eaten by maggots.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Look, I know what you're thinking, and your schemes to do me wrong.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
You may ask me, ‘Where is the home of the great man? Where is the place where the wicked live?’
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Haven't you asked people who travel? Don't you pay attention to what they tell you?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
Wicked people are spared in times of disaster; they are rescued from the day of judgment.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who confronts them with their actions? Who pays them back for what they have done?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
When they eventually die and are carried to the graveyard, their tomb is guarded. The earth of the grave softly covers them.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
Everyone attends their funeral service; a huge procession of people comes to pay their last respects.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Why do you try to comfort me with worthless nonsense? Your answers are just a pack of lies!”

< Job 21 >