Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job responded by saying:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
I beseech you to hear my words and to do penance.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Permit me, and I will speak, and afterwards, if you see fit, you can laugh at my words.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Is my dispute against man, so that I would have no reason to be discouraged?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Listen to me and be astonished, and place a finger over your mouth.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
As for me, when I think it over, I am afraid, and trembling convulses my body.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Why then do the impious live, having been lifted up and strengthened with riches?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
They see their offspring continue before them: a commotion of close relatives and of children’s children in their sight.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses have been secure and peaceable, and there is no staff of God over them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their cattle have conceived and have not miscarried; their cow has given birth and is not deprived of her newborn.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
Their little ones go out like a flock, and their children jump around playfully.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They take up the timbrel and the lyre, and they rejoice at the sound of the organ.
Their days are prolonged in wealth, yet, in an instant, they descend into hell. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Who has said to God, “Depart from us, for we do not want the knowledge of your ways.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Who is the Almighty that we should serve him? And how is it helpful to us if we pray to him?”
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
It is true that their good things are not in their power. May the counsel of the impious be far from me!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How often will the lamp of the wicked be extinguished, and a deluge overtake them, and how often will he distribute the afflictions of his wrath?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
They will be like chaff before the face of the wind, and like ashes that the whirlwind scatters.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
God will preserve the grief of the father for his sons, and, when he repays, then he will understand.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
His eyes will see his own destruction, and he will drink from the wrath of the Almighty.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what does he care what happens to his house after him, or if the number of its months are reduced by half?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Can anyone teach holy knowledge to God, who judges the exalted?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
This one dies strong and healthy, rich and happy.
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His gut is full of fat and his bones are moistened with marrow.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
In truth, another dies in bitterness of soul, without any resources.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
And yet they will sleep together in the dust, and worms will cover them.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Surely, I know your thoughts and your sinful judgments against me.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
For you say, “Where is the house of the ruler, and where are the tabernacles of the impious?”
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Ask any passerby whom you wish, and you will realize that he understands these same things:
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
that the evil-doer is reserved for the day of destruction, and he will be led to the day of wrath.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who will reprove his way to his face, and who will repay him for what he has done?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
He will be led to the tomb, and he will remain awake in the chaos of the dead.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
He has been found acceptable to the banks of the River of Lamentation, and he will draw any man towards him, and there are countless before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Therefore, how long will you console me in vain, when your answer is shown to be repugnant to truth?
