Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job made answer and said,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Give attention with care to my words; and let this be your comfort.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Let me say what is in my mind, and after that, go on making sport of me.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
As for me, is my outcry against man? is it then to be wondered at if my spirit is troubled?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Take note of me and be full of wonder, put your hand on your mouth.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
At the very thought of it my flesh is shaking with fear.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Why is life given to the evil-doers? why do they become old and strong in power?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their children are ever with them, and their offspring before their eyes.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses are free from fear, and the rod of God does not come on them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their ox is ready at all times to give seed; their cow gives birth, without dropping her young.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send out their young ones like a flock, and their children have pleasure in the dance,
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They make songs to the instruments of music, and are glad at the sound of the pipe.
Their days come to an end without trouble, and suddenly they go down to the underworld. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
Though they said to God, Go away from us, for we have no desire for the knowledge of your ways.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
What is the Ruler of all, that we may give him worship? and what profit is it to us to make prayer to him?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Truly, is not their well-being in their power? (The purpose of the evil-doers is far from me.)
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How frequently is the light of the evil-doers put out, or does trouble come on them? how frequently does his wrath take them with cords?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
How frequently are they as dry stems before the wind, or as grass taken away by the storm-wind?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
You say, God keeps punishment stored up for his children. Let him send it on the man himself, so that he may have the punishment of it!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let his eyes see his trouble, and let him be full of the wrath of the Ruler of all!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what interest has he in his house after him, when the number of his months is ended?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Is anyone able to give teaching to God? for he is the judge of those who are on high.
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One comes to his end in complete well-being, full of peace and quiet:
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His buckets are full of milk, and there is no loss of strength in his bones.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
And another comes to his end with a bitter soul, without ever tasting good.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Together they go down to the dust, and are covered by the worm.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
See, I am conscious of your thoughts, and of your violent purposes against me;
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
For you say, Where is the house of the ruler, and where is the tent of the evil-doer?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Have you not put the question to the travellers, and do you not take note of their experience?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
How the evil man goes free in the day of trouble, and has salvation in the day of wrath?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who will make his way clear to his face? and if he has done a thing, who gives him punishment for it?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
He is taken to his last resting-place, and keeps watch over it.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
The earth of the valley covering his bones is sweet to him, and all men come after him, as there were unnumbered before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Why then do you give me comfort with words in which there is no profit, when you see that there is nothing in your answers but deceit?
