Job 21
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said,
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
Hear diligently my speech; And let this be your consolations.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
Suffer me, and I also will speak; And after that I have spoken, mock on.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
As for me, is my complaint to man? And why should I not be impatient?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Mark me, and be astonished, And lay your hand upon your mouth.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
Even when I remember I am troubled, And horror taketh hold on my flesh.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
Wherefore do the wicked live, Become old, yea, wax mighty in power?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Their seed is established with them in their sight, And their offspring before their eyes.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Their houses are safe from fear, Neither is the rod of God upon them.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Their bull gendereth, and faileth not; Their cow calveth, and casteth not her calf.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
They send forth their little ones like a flock, And their children dance.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
They sing to the timbrel and harp, And rejoice at the sound of the pipe.
They spend their days in prosperity, And in a moment they go down to Sheol. (Sheol h7585)
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
And they say unto God, Depart from us; For we desire not the knowledge of thy ways.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
What is the Almighty, that we should serve him? And what profit should we have, if we pray unto him?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Lo, their prosperity is not in their hand: The counsel of the wicked is far from me.
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
How oft is it that the lamp of the wicked is put out? That their calamity cometh upon them? That [God] distributeth sorrows in his anger?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
That they are as stubble before the wind, And as chaff that the storm carrieth away?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
[Ye say], God layeth up his iniquity for his children. Let him recompense it unto himself, that he may know it:
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Let his own eyes see his destruction, And let him drink of the wrath of the Almighty.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
For what careth he for his house after him, When the number of his months is cut off?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
Shall any teach God knowledge, Seeing he judgeth those that are high?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
One dieth in his full strength, Being wholly at ease and quiet:
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
His pails are full of milk, And the marrow of his bones is moistened.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
And another dieth in bitterness of soul, And never tasteth of good.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
They lie down alike in the dust, And the worm covereth them.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Behold, I know your thoughts, And the devices wherewith ye would wrong me.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
For ye say, Where is the house of the prince? And where is the tent wherein the wicked dwelt?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
Have ye not asked wayfaring men? And do ye not know their evidences,
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
That the evil man is reserved to the day of calamity? That they are led forth to the day of wrath?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Who shall declare his way to his face? And who shall repay him what he hath done?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
Yet shall he be borne to the grave, And men shall keep watch over the tomb.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
The clods of the valley shall be sweet unto him, And all men shall draw after him, As there were innumerable before him.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
How then comfort ye me in vain, Seeing in your answers there remaineth [only] falsehood?
