Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Wtedy Sofar z Naama odpowiedział:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Dlatego moje myśli skłaniają mnie do odpowiedzi i z tego powodu [mówię] pośpiesznie.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Słuchałem obraźliwego upomnienia i duch mojego zrozumienia podsuwa mi odpowiedź:
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Czy nie wiesz, że od wieków, odkąd człowieka postawiono na ziemi;
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
Radość niegodziwych [jest] krótka, a wesołość obłudnika [trwa] okamgnienie?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Choćby jego wyniosłość sięgała aż do niebios, a jego głowa – do obłoków;
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
[To jednak] zginie on na wieki jak jego własny gnój, [a] ci, którzy go widzieli, powiedzą: Gdzie [on] się podział?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Uleci jak sen i nie znajdą go; ucieknie jak nocne widzenie.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
Oko, które go widziało, nie zobaczy go więcej, i już nie ujrzy go jego miejsce.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Jego synowie będą się korzyć przed ubogim, jego ręce zwrócą swe bogactwo.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Jego kości są pełne [grzechów] jego młodości, razem z nim spoczną w prochu.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
A choć zło jest słodkie w jego ustach i zataja je pod swoim językiem;
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Chociaż rozkoszuje się nim i nie opuszcza go, zatrzymując je na swoim podniebieniu;
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
[To jednak] jego pokarm we wnętrznościach przemienia się, [staje się] żółcią żmii w jego wnętrzu.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Połknął bogactwa i zwróci je; Bóg je wyrzuci z jego brzucha.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Będzie ssał jad żmii, zabije go język węża.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Nie zobaczy rzek, potoków, strumieni miodu ani masła.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Zwróci swój zysk i nie połknie go; i choć znowu zdobędzie wielki majątek, nie ucieszy się [z niego].
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Bo uciskał [i] opuszczał ubogich, przemocą zabrał dom, którego nie zbudował.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Dlatego nie zazna pokoju w swoim wnętrzu, nie zatrzyma tego, czego pragnął.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Z jego pokarmów nic nie zostanie, nie rozmnożą się jego dobra.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Mimo obfitości jego dostatku dosięgnie go bieda. Wszelka ręka nikczemnych uderzy na niego.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Gdy będzie miał czym napełnić swój brzuch, [Bóg] ześle na niego zapalczywość swego gniewu, wyleje na niego [i] na jego pokarmy.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
[Gdy] będzie uciekał przed żelazną bronią, przebije go łuk spiżowy.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Wyjęta będzie [strzała] z grzbietu, a grot przeszyje jego wątrobę; ogarnie go strach.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Wszelka ciemność zaczai się w jego kryjówkach. Pożre go ogień niewzniecony, a ten, kto pozostał w jego przybytku, będzie udręczony.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Niebo odkryje jego nieprawość, a ziemia powstanie przeciwko niemu.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Dobytek jego domu przepadnie, [jego dobra] rozpłyną się w dniu [Bożego] gniewu.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Taki [jest] dział Boga dla niegodziwego i dziedzictwo przeznaczone mu przez Boga.
