Job 20

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Na Zophar el fahk,

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

“Job, kom arulana aktoasryeyu. Inge nga semutengla, ac kena tari topuk kom.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Ma kom fahk ah kas in na pirakak, Tusruktu nga etu lah nga ac topuk fuka.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

“Kom etu na lah oemeet me, Ke mutawauk in fili mwet uh fin faclu ah,

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Wangin sie mwet koluk ku in engan paht.

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Sahp el ac ku in kapak in mwet na fulat se, Nwe ke na insifal sun pukunyeng uh,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

Tusruktu el ac ukyukla oana kutkut uh. Mwet ma etal meet ah, Ac suk lah el som nu ya.

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

El ac wanginla oana sie mweme, oana sie aruruma ke fong, Ac tiana sifil liyeyuk.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

El ac wanginla liki acn ma el tuh muta we meet ah;

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Ac tulik natul ac fah akfalyela ma lun mwet sukasrup ma el tuh pisrala ah.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Meet, manol fusr ac el arulana fokoko, Tusruktu ac tia pat, ac fah ekla nu ke kutkut.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

“Ma koluk uh finne oana sie ma emwem nu ke oalul, Ac el finne okanla oan ye lohul,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

Ac tia lungse sisla, a kena in oanna inwalul elan engankin ema uh.

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

Tusruktu mongo inge ac ekla mwen ke sun insial — Mwen oana pwasin uh.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Mwet koluk uh wihtacla mwe kasrup ma el pisrala uh; Ac God El ac eisla sel, finne oan insial.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Ma su mwet koluk se ukumya uu oana pwasin; Ac fah unilya oana ngalngul lun soko wet pwasin uh.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

El ac fah tia moul in liye infacl ma oil in olive soror we uh, Ku infacl srisrik ma oasr milk ac honey soror kac.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

El ac enenu in fuhleak nufon ma el kemkatu kac meet ah; Ac fah wangin pacl elan insewowokin mwe kasrup lal,

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Mweyen el tuh akkeokye ac pilesru mwet sukasrup, Ac eisla lohm ma siena mwet musaela.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Rapku lal uh oru el tia ku in muti.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Ke pacl el mongo uh, wanginna luwa, Ac inge, pacl in mut lal uh safla.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Ke pacl se el sun na pwaye kasrpal, Na toasriyen mwe keok ma el oru inge nufon ac fah putatyang nu facl ac toanilya.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Lela elan kang ma nukewa ma el ke kang uh! God El ac fah kael ke kasrkusrak ac folo lal.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

El fin srike elan kaingkunla cutlass osra uh, Na soko osra in pisr, su muta uh orekla ke bronze, ac fah faksilya.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Soko osra in pisr ac fah sasla ke manol; Ac srah kacl uh ac fah tultul ke acn saromrom ke mutun osra uh, Ac el ac arulana tuninfongla.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Ma lal nukewa ma el elosak, ac fah kunausyukla; Sie e su tia ma tayak ke poun mwet Ac fah esukulak wi mwet nukewa in lohm sel.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Kusrao ac akkalemyela koluk lun mwet se inge, Ac faclu fah orek loh lainul.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Sie sronot ac fah pokla mwe kasrup lal nukewa Ke len se ma God El nununku mwet koluk in kasrkusrak lal.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

“Pa inge safla lun mwet koluk uh, Safla se ma God El nuna akoela nu selos.”