Job 20

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Ket simmungbat ni Zofar a Naamatita ket kinunana,

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

“Pasungbatennak a dagus dagiti kapanunotak gapu iti pakadanagan nga adda kaniak.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Nakangngegak kenka iti panagtubngar a nangibabain kaniak, ngem sinungbatannak ti espiritu a nangatngato ngem iti pannakaawatko.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

Saanmo kadi nga ammo daytoy a kinapudno manipud idi un-unana a panawen, idi inkabil ti Dios ti tao iti daga:

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

ti panagballigi ti nadangkes a tao ket ababa, ken ti rag-o ti awan diosna a tao ket apagbiit laeng?

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Uray no dumanon ti kinatayagna kadagiti langlangit, ken tumukno ti ulona kadagiti ulep,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

ngem mapukawto ti kasta a tao iti agnanayon a kas iti bukodna a takki; ibaganto dagiti nakakita kenkuana, 'Sadino ti ayanna?'

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

Tumayabto isuna a kasla tagtagainep ket saanto a masarakan; kinapudnona, mapukawto isuna a kasla iti sirmata iti rabii.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

Ti mata a nakakita kenkuana ket saannanton a makita pay isuna; saanton a makita pay isuna ti lugarna.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Agkiddawto iti pammakawan dagiti annakna kadagiti nakurapay a tattao; isublinto dagiti imana ti kinabaknangna.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Napno iti pigsa ti kinaagtutubo dagiti tultulangna, ngem kaduananto daytoy nga agidda iti tapok.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

Uray no nasam-it ti kinadangkes iti ngiwatna, uray no ilemmengna dagitoy iti sirok ti dilana,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

uray no tenglenna dagitoy sadiay ken saanna a palubosan ngem idulinna latta iti ngiwatna—

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

agbalin a napait ti taraon nga adda kadagiti bagisna; agbalin daytoy a sabidong dagiti uleg iti unegna.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Alun-onenna dagiti kinabaknang, ngem isaruananto manen dagitoy; Ikkatento ti Dios dagitoy iti tianna.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Susupennanto ti sabidong dagiti uleg; patayento isuna ti dila ti uleg.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Saanto isuna nga agbiag tapno ragsakenna a kitaen dagiti karayan ken dagiti waig nga agay-ayus iti diro ken mantikilia.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Aniaman a nagbannoganna, masapul nga isublinanto dagitoy; saannanto a tilmonen daytoy; saanto nga agrag-o isuna iti kinabaknang a nagun-odna.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Ta indadanes ken inlaksidna dagiti nakurapay a tattao; siraranggas nga innalana dagiti babbalay a saanna nga impatakder.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Gapu ta saanna nga ammo ti pannakapnek iti bagina, saanto a makaidulin isuna iti aniaman a banag a pakaragsakanna.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Awan pulos iti nabati a saanna nga inalun-on; ngarud, saanto nga agnanayon ti kinarang-ayna.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Iti kinaaglaplapusanan ti kinabaknangna, matnagto isuna iti pakariribukan; umayto kenkuana ti ima ti tunggal maysa a napanglaw.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

No dandaninan punoen ti tianna, ipalladawto ti Dios ti narungsot a pungtotna kenkuana; patudoento ti Dios daytoy kenkuana kabayatan a mangmangan isuna.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

Uray no maitarayanto dayta a tao ti igam a landok, ti bai a bronse ti mangpana kenkuana.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Tudokento ti pana ti likodanna ket rummuarto; kinapudnona, sumalpotto ti nasileng a murdong iti dalemna; umayto kenkuana dagiti kabutbuteng.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Naan-anay a kinasipnget ti nakasagana para kadagiti gamgamengna; ti apuy a saan a napuyotan ti manguramto kenkuana; ibusento ti apuy dagiti nabati iti toldana.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Iparangto dagiti langit ti kinadakesna, ken tumakderto ti daga a kas saksi a maibusor kenkuana.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Mapukawto ti kinabaknang iti balayna; maiyanudto dagiti sanikuana iti aldaw ti pungtot ti Dios.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Daytoy ti bingay ti nadangkes a tao manipud iti Dios, ti tawid nga insagana ti Dios a para kenkuana.”