Job 20

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Da antwortete Sophar von Naama und sprach:

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

"Mich bringen die Gedanken wieder auf den gleichen Punkt; mein Eifer wählt in mir.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Ich höre schmähliche Belehrung; mir antwortet ein Geist, für den ich kein Verständnis habe.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

Du weißt das nicht, daß schon von altersher, seit Menschen auf der Erde sind,

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

der Frevler Jubel gar nicht lange währt, die Freude des Verruchten höchstens einen Augenblick?

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Erhebt er sich bis in den Himmel und streckt sein Haupt bis in die Wolken,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

mit seinem Unterschlupf verschwindet er für alle Zeit. Die eben ihn gesehen, fragen, wo er sei.

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

Traumgleich zerfließt er, ohne Spuren, verschwindet wie ein Nachtgesicht.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

Das Auge, das ihn sah, wird ihn nicht wieder schauen, und seine Heimat sieht ihn nimmer.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Ersatz den Armen seine Kinder leisten; die eignen Hände liefern seine Kinder ab.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Er stand in voller Lebenskraft; nun muß sie mit ihm in den Staub.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

Wenn ihm das Böse noch so süß im Munde schmeckt, und birgt er's unter seiner Zunge,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

und spart er's auf und läßt's nicht los, behält es recht in seinem Gaumen,

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

dann ändert seine Speise sich in seinem Innern, wird Otterngift in seinem Leibe.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Er speit das Gut, das er verschlang; aus seinem Leibe treibt es Gott. -

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Er saugt der Nattern Gift; der Viper Zunge tötet ihn. -

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Er labt sich nicht an Strömen, an Bächen voll von Honig und von Milch.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Er führt zwar sein Erworbenes zum Munde, verschluckt es aber nicht; so, wie's ihm sein Gewinn erlaubt, genießt er's nicht.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Weil er der Armen Hütten eingerissen, so darf er nichts auf dem geraubten Baugrund bauen.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Er kannte nie für seinen Bauch Zufriedenheit; in seiner Lust bekam er nie genug.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Wen zu verzehren er sich vorgenommen, der ist ihm nicht entgangen; drum ist sein Wohlstand nicht von Dauer.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

In vollem Glück befällt ihn Angst; was Elende an Leid bedrückt, kommt über ihn.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Wenn er sich anschickt, seinen Leib zu füllen, entsendet gegen ihn er seines Zornes Glut, und macht er sich ans Essen, beschießt er ihn von oben.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

Vom eisernen Geschoß wird er durchbohrt; ihn trifft der eherne Bogen.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Hinein dringt es und kommt heraus aus seinem Rücken. Ein Strahl von Galle fährt heraus; ein Schrecken lagert sich auf ihn.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Den Seinigen, die er geborgen glaubt, ist alles Unheil aufgespart. Sie frißt ein Feuer, das von selber brennt. Wer noch in seinem Zelte übrig ist, dem geht es schlimm.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Die Himmel offenbaren seine Schuld; die Erde selbst erhebt sich wider ihn.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Hinschwinden seines Hauses Einkünfte und Ausgaben an seinem Zornestag.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Das ist des Frevlers Los vor Gott, des Widerspenstigen Geschick vom Höchsten."