Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Et Tsophar, le Naamathite, répondit et dit:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
C’est pourquoi mes pensées m’inspirent une réponse, et à cause de ceci l’ardeur de mon esprit [agit] en moi:
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
J’entends une réprimande qui me couvre de honte, et mon esprit me répond par mon intelligence.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Sais-tu bien que, de tout temps, depuis que l’homme a été mis sur la terre,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
L’exultation des méchants est courte, et la joie de l’impie n’est que pour un moment?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Si sa hauteur s’élève jusqu’aux cieux, et que sa tête touche les nuées,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
Il périra pour toujours comme ses ordures; ceux qui l’ont vu diront: Où est-il?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Il s’envole comme un songe, et on ne le trouve pas; il s’enfuit comme une vision de la nuit.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
L’œil l’a regardé et ne l’aperçoit plus, et son lieu ne le revoit plus.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Ses fils rechercheront la faveur des pauvres, et ses mains restitueront [ce que] sa violence [a ravi].
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Ses os étaient pleins de sa jeunesse: elle se couchera avec lui sur la poussière.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Si le mal est doux dans sa bouche, [et] qu’il le cache sous sa langue,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
S’il l’épargne et ne l’abandonne pas, mais qu’il le retienne dans sa bouche,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Son pain sera changé dans ses entrailles en un fiel d’aspic au-dedans de lui.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Il a avalé les richesses, et il les vomira; Dieu les chassera de son ventre.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Il sucera le venin des aspics, la langue de la vipère le tuera.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Il ne verra pas des ruisseaux, des rivières, des torrents de miel et de beurre.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Il rendra le fruit de son travail, et ne l’avalera pas; il le restituera selon sa valeur, et ne s’en réjouira pas.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Car il a opprimé, délaissé les pauvres; il a pillé une maison qu’il n’avait pas bâtie.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Parce qu’il n’a pas connu de repos dans son désir, il ne sauvera rien de ce qu’il a de plus cher.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Rien n’a échappé à sa voracité: c’est pourquoi son bien-être ne durera pas.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Dans la plénitude de son abondance, il sera dans la détresse; toutes les mains des malheureux viendront sur lui.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Il arrivera que, pour remplir son ventre, [Dieu] enverra sur lui l’ardeur de sa colère, et la fera pleuvoir sur lui dans sa chair.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
S’il fuit devant les armes de fer, un arc d’airain le transpercera.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Il arrache [la flèche] et elle sort de son corps, et le fer étincelant de son fiel: les terreurs sont sur lui.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Toutes les ténèbres sont réservées pour ses trésors; un feu qu’on ne souffle pas le dévorera, [et] se repaîtra de ce qui reste dans sa tente.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Les cieux révéleront son iniquité, et la terre s’élèvera contre lui.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Le revenu de sa maison sera emporté; il s’écoulera au jour de Sa colère.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Telle est, de la part de Dieu, la portion de l’homme méchant, et l’héritage qui lui est assigné par Dieu.
