Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Alors Sophar de Naama prit la parole et dit:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
C’est pourquoi mes pensées me suggèrent une réponse, et, à cause de mon agitation, j’ai hâte de la donner.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
J’ai entendu des reproches qui m’outragent; dans mon intelligence, mon esprit trouvera la réplique.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Sais-tu bien que, de tout temps, depuis que l’homme a été placé sur la terre,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
le triomphe des méchants a été court, et la joie de l’impie d’un moment?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Quand il porterait son orgueil jusqu’au ciel, et que sa tête toucherait aux nues,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
comme son ordure, il périt pour toujours; ceux qui le voyaient disent: « Où est-il? »
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Il s’envole comme un songe, et on ne le trouve plus; il s’efface comme une vision de la nuit.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
L’œil qui le voyait ne le découvre plus; sa demeure ne l’apercevra plus.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Ses enfants imploreront les pauvres, de ses propres mains il restituera ses rapines.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Ses os étaient pleins de ses iniquités cachées; elles dormiront avec lui dans la poussière.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Parce que le mal a été doux à sa bouche, qu’il l’a caché sous sa langue,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
qu’il l’a savouré sans l’abandonner, et l’a retenu au milieu de son palais:
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
sa nourriture tournera en poison dans ses entrailles, elle deviendra dans son sein le venin de l’aspic.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Il a englouti des richesses, il les vomira; Dieu les retirera de son ventre.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Il a sucé le venin de l’aspic, la langue de la vipère le tuera.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Il ne verra jamais couler les fleuves, les torrents de miel et de lait.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Il rendra ce qu’il a gagné et ne s’en gorgera pas, dans la mesure de ses profits, et il n’en jouira pas.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Car il a opprimé et délaissé les pauvres, il a saccagé leur maison, et ne l’a pas rétablie:
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
son avidité n’a pu être rassasiée, il n’emportera pas ce qu’il a de plus cher.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Rien n’échappait à sa voracité; aussi son bonheur ne subsistera pas.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Au sein de l’abondance, il tombe dans la disette; tous les coups du malheur viennent sur lui.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Voici pour lui remplir le ventre: Dieu enverra sur lui le feu de sa colère, elle pleuvra sur lui jusqu’en ses entrailles.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
S’il échappe aux armes de fer, l’arc d’airain le transperce.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Il arrache le trait, il sort de son corps, l’acier sort étincelant de son foie; les terreurs de la mort tombent sur lui.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Une nuit profonde engloutit ses trésors; un feu que l’homme n’a pas allumé le dévore, et consume tout ce qui restait dans sa tente.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Les cieux révéleront son iniquité, et la terre s’élèvera contre lui.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
L’abondance de sa maison sera dispersée, elle disparaîtra au jour de la colère.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Telle est la part que Dieu réserve au méchant, et l’héritage que lui destine Dieu.
