Job 20

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Et Zophar, le Naamathite, prit la parole,

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

« C'est pourquoi mes pensées me répondent, à cause de la précipitation qui est en moi.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

J'ai entendu la réprimande qui me couvre de honte. L'esprit de mon intelligence me répond.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

Tu ne connais pas ça depuis longtemps, depuis que l'homme a été placé sur terre,

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

que le triomphe des méchants est court, la joie des impies, mais pour un moment?

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Même si sa hauteur s'élève jusqu'aux cieux, et sa tête s'élève vers les nuages,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

mais il périra à jamais comme son propre fumier. Ceux qui l'ont vu diront: « Où est-il? ».

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

Il s'envolera comme un rêve, et on ne le retrouvera pas. Oui, il sera chassé comme une vision de la nuit.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

L'œil qui l'a vu ne le verra plus, et sa place ne le verra plus.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Ses enfants rechercheront la faveur des pauvres. Ses mains lui rendront sa richesse.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Ses os sont pleins de sa jeunesse, mais la jeunesse se couchera avec lui dans la poussière.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

« Bien que la méchanceté soit douce dans sa bouche, bien qu'il le cache sous sa langue,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

bien qu'il l'épargne, et ne le lâche pas, mais la garder dans sa bouche,

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

mais sa nourriture dans ses entrailles est transformée. C'est du venin de cobra en lui.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Il a englouti les richesses, et il les vomira. Dieu les chassera de son ventre.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Il sucera du venin de cobra. La langue de la vipère va le tuer.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Il ne regardera pas les fleuves, les ruisseaux de miel et de beurre qui coulent.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Il rétablira ce pour quoi il a travaillé, et ne l'engloutira pas. Il ne se réjouira pas selon la substance qu'il a obtenue.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Car il a opprimé et abandonné les pauvres. Il a violemment enlevé une maison, et il ne la reconstruira pas.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

« Parce qu'il ne connaissait pas le calme en lui, il n'épargnera rien de ce qui lui fait plaisir.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Il ne restait rien qu'il ne dévorât, donc sa prospérité ne durera pas.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Dans la plénitude de sa suffisance, la détresse le saisira. La main de tous ceux qui sont dans la misère viendra sur lui.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Quand il sera sur le point de se remplir le ventre, Dieu jettera sur lui l'ardeur de sa colère. Il va pleuvoir sur lui pendant qu'il mange.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

Il fuira devant l'arme de fer. La flèche de bronze le transpercera.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Il la tire, et elle sort de son corps. Oui, le point brillant sort de son foie. Les terreurs sont sur lui.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Toutes les ténèbres sont mises en réserve pour ses trésors. Un feu non attisé le dévorera. Il consumera ce qui reste dans sa tente.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Les cieux révéleront son iniquité. La terre se soulèvera contre lui.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

L'accroissement de sa maison s'en ira. Ils s'enfuiront au jour de sa colère.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

C'est la part de Dieu pour un méchant, l'héritage qui lui a été attribué par Dieu ».