Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Then answered Zophar the Naamathite, and said:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
For this do my thoughts lead me to reply, And for this is my ardor within me.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
I have heard my shameful rebuke; And the spirit, from my understanding, answereth for me.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Knowest thou not, that from the days of old, From the time when man was placed upon the earth,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
The triumphing of the wicked hath been short, And the joy of the impious but for a moment?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Though his greatness mount up to the heavens, And his head reach to the clouds,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
Yet shall he perish for ever, and be mingled with dust; They who saw him shall say, Where is he?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
He shall flee away like a dream, and shall not be found; Yea, he shall disappear like a vision of the nigh.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
The eye also which saw him shall see him no more, And his dwelling-place shall never more behold him.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
His sons shall seek the favor of the poor, And their hands shall give back his wealth.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
His bones are full of his youth, But they shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Though wickedness be sweet in his mouth, Though he hide it under his tongue,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Though he cherish it, and will not part with it, And keep it fast in his mouth,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Yet his meat shall be changed within him, And become to him the poison of asps.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
He hath glutted himself with riches, And he shall throw them up again; Yea, God shall cast them out of his body.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
He shall suck the poison of asps; The tongue of the viper shall destroy him.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
He shall never see the flowing streams, And the rivers of honey and milk.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
The fruits of his toil he shall give back, and shall not enjoy them: It is substance to be restored, and he shall not rejoice therein.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Because he hath oppressed and abandoned the poor, And seized upon the house which he did not build;
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Because he knew no rest in his bosom, He shall not save that in which he delighteth.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Because nothing escaped his greediness, His prosperity shall not endure.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
In the fulness of his abundance he shall be brought low; Every hand of the wretched shall come upon him.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
He shall, indeed, have wherewith to fill himself: God shall send upon him the fury of his anger, And rain it down upon him for his food.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
If he fleeth from the iron weapon, The bow of brass shall pierce him through.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
He draweth the arrow, and it cometh forth from his body; Yea, the glittering steel cometh out of his gall. Terrors are upon him;
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Calamity of every kind is treasured up for him. A fire not blown shall consume him; It shall consume whatever is left in his tent.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
The heavens shall reveal his iniquity, And the earth shall rise up against him.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
The substance of his house shall disappear; It shall flow away in the day of His wrath.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Such is the portion of the wicked man from God, And the inheritance appointed for him by the Almighty.
