Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Then Sophar the Minaean answered and said,
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
I did not suppose that thou wouldest answer thus: neither do ye understand more than I.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
I will hear my shameful reproach; and the spirit of my understanding answers me.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Hast thou [not] known these things of old, from the time that man was set upon the earth?
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
But the mirth of the ungodly is a signal downfall, and the joy of transgressors is destruction:
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
although his gifts should go up to heaven, and his sacrifice reach the clouds.
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
For when he shall seem to be now established, then he shall utterly perish: and they that knew him shall say, Where is he?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Like a dream that has fled away, he shall not be found; and he has fled like a vision of the night.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
The eye has looked upon him, but shall not [see him] again; and his place shall no longer perceive him.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Let [his] inferiors destroy his children, and let his hands kindle the fire of sorrow.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
His bones have been filled with [vigour of] his youth, and it shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Though evil be sweet in his mouth, [though] he will hide it under his tongue;
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
though he will not spare it, and will not leave it, but will keep it in the midst of his throat:
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
yet he shall not at all be able to help himself; the gall of an asp is in his belly.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
[His] wealth unjustly collected shall be vomited up; a messenger [of wrath] shall drag him out of his house.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
And let him suck the poison of serpents, and let the serpent's tongue slay him.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Let him not see the milk of the pastures, nor the supplies of honey and butter.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
He has laboured unprofitably and in vain, [for] wealth of which he shall not taste: [it is] as a lean thing, unfit for food, which he cannot swallow.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
For he has broken down the houses of many mighty men: and he has plundered an habitation, though he built [it] not.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
There is no security to his possessions; he shall not be saved by his desire.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
There is nothing remaining of his provisions; therefore his goods shall not flourish.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
But when he shall seem to be just satisfied, he shall be straitened; and all distress shall come upon him.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
If by any means he would fill his belly, let [God] send upon him the fury of wrath; let him bring a torrent of pains upon him.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
And he shall by no means escape from the power of the sword; let the brazen bow wound him.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
And let the arrow pierce through his body; and let the stars be against his dwelling-place: let terrors come upon him.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
And let all darkness wait for him: a fire that burns not out shall consume him; and let a stranger plague his house.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
And let the heaven reveal his iniquities, and the earth rise up against him.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Let destruction bring his house to an end; let a day of wrath come upon him.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
This is the portion of an ungodly man from the Lord, and the possession of his goods [appointed him] by the all-seeing [God].
