Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Da svarede Zofar, Naamathiten, og sagde:
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Derfor give mine Tanker mig Svar, og fordi jeg har Hast i mit Indre.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Jeg maa høre en Undervisning til Forsmædelse for mig; men Aanden svarer mig ud af min Forstand.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Ved du dette, som har været af Evighed, siden Mennesker sattes paa Jorden:
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
At de ugudeliges Frydeskrig er stakket, og den vanhelliges Glæde kun varer et Øjeblik?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
Om hans Højhed steg op til Himmelen, og hans Hoved naaede til Skyen,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
saa skal han dog svinde hen for evigt som Skarn; de, som saa ham, skulle sige: Hvor er han?
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Ligesom en Drøm skal han bortfly, og man skal ikke finde ham; og han skal forjages som et Syn om Natten.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
Det Øje, som har set ham, skal ikke se ham mere, og hans Sted skal ikke beskue ham ydermere.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
Hans Børn skulle søge at behage de ringe, og hans Hænder skulle give hans Formue tilbage.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
Hans Ben vare fulde af Ungdomskraft, men den skal ligge i Støvet med ham.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
Er Ondskab end sød i hans Mund, vilde han end dølge den under sin Tunge,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
vilde han end spare den og ikke slippe den, men holde den tilbage i sin Gane:
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Saa vilde dog hans Brød forvandle sig i hans Indvolde og blive til Øglegalde inden i ham.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Han nedslugte Gods, men han skal udspy det; Gud skal drive det ud af hans Bug.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Han indsugede Øglegift; Otterslangens Tunge skal dræbe ham.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Ej skue han Strømme, ej Bække, som flyde med Honning og Mælk.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Han skal tilbagegive det, han har havt Umage for, og ikke nyde det; som Gods, han har erhvervet, og han skal ikke fryde sig.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Thi han fortrykte de ringe og lod dem ligge; han røvede et Hus, og han byggede det ikke.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Fordi han ikke har vidst at være rolig i sin Bug, skal han ikke undkomme ved sit kostelige Gods.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
Der var ingen tilovers, han jo fortærede, derfor skal hans Lykke ikke blive varig.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Naar han har fuldt op i Overflod, skal han dog blive bange, hver lidendes Haand skal komme over ham.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
For at fylde hans Bug sende Gud sin grumme Vrede over ham, og lade det regne over ham, som skal fortære ham!
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Han skal fly for Jernrustning, en Kobberbue skal gennemskyde ham.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Han drager Pilen ud, og den gaar ud af hans Liv, den lynende Od kommer ud af hans Galde; Forfærdelser overfalde ham.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Mørket er helt opbevaret for hans Skatte, en Ild, der ikke pustes til, skal fortære ham; det skal gaa den ilde, som er bleven tilbage i hans Telt.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Himmelen skal aabenbare hans Misgerning, og Jorden skal rejse sig imod ham.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Hans Hus's Indtægt skal bortføres; den skal flyde bort paa Guds Vredes Dag.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Dette er et ugudeligt Menneskes Lod fra Gud og hans tilsagte Arv fra Gud.
