Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Hahoi Naamath tami Zophar ni a pathung teh,
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Hatdawkvah ka pouk lawi, pathung nahane na poe, bangkongtetpawiteh, ka thung e lungreithai kecu dawk doeh.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Tounnae ni na yue e hah ka thai toe. Ka muitha ni thaipanueknae hoi pathungnae na sak pouh.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Ayan hoi talaivan tami ao totouh hoi,
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
tamikathoutnaw tânae tueng teh a duem. Cathut bang lah kangaihoehnaw e lunghawinae teh, dawngdengca doeh tie hah na panuek awh hoeh maw.
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
A kâoupnae hah kalvan totouh a pha teh, a lû ni tâmai hah ka phat nakunghai,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
A payungpaei patetlah a yungyoe kahmat vaiteh, ahni kahmawtnaw pueng ni na maw ao telah ati awh han.
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Mang patetlah yout kahmat vaiteh, hmawt mahoeh toe. Karum e mang patetlah yout kahma e patetlah ao han.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
Ahni kahmawt e mit ni vah hmawt mahoeh toe. Hoeh pawiteh, hmuen ni hai kuen mahoeh toe.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
A canaw ni tami ka roedeng minhmai kahawi hah tawng awh vaiteh, a kut hoi hnopai hah bout a bankhai han.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
A hrunaw teh nawcanae thaonae hoi akawi han. Hateiteh, vaiphu dawk a ikhai han.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
A pahni dawk kahawihoehe a radip. A lai rahim vah a hro nakunghai,
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Pasoung laipalah a pâkuem. A kâko dawkvah a hro nakunghai,
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
A rawca teh, a vonthung vah a ui vaiteh, tahrunsue lah a kangcoung han.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
A tawnta e hnopai hah padoun vaiteh bout a palo han. Cathut ni a von thung hoi a tâkhawng pouh.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Tahrun sue hah a pahap teh, tahrun lai ni a ma a thei han.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Kalawng e palang, khoitui hoi maito sanutui kamkak vaiteh, ka lawng e hmawt mahoeh.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
A tawk e thaw ni a coung sak han ei, von paha nahanelah hno mahoeh.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Karoenaw hah a ceitakhai hoi, a coungroe teh, Ama ni a sak hoeh e im hah a lawp.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
A lung thung hoi roumnae hah a panue hoeh dawk. A ngai e hno buet touh boehai cawi mahoeh.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
A ca hanelah a pek e banghai awm hoeh. Hatdawkvah a nawmnae ni kasaw awm mahoeh.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
A nawm lahun nah kângairu vaiteh, ama taranlahoi kângairu patawpoung e kut dawk a pha han.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
A von a paha lahun nah Cathut ni a lungkhueknae hmai hah ahni koe a tha poeh han. A ca lahun nah a lathueng vah lungkhueknae kho a rak pouh han.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Sum e senehmaica teh, a yawng takhai han ei, rahumpala ni pawkkayawng lah a ka awh han.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
Pala teh a phawk, a tak dawk hoi a tâco pouh. Loukloukkaang e a hmo hah hmue thung hoi a tâco. Takikatho poung e a lathueng vah a pha.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Runae pueng teh ama hanelah pâtung lah ao. Tami ni patawi hoeh e hmai ni be a kak vaiteh, a im dawk kaawm e pueng ama hoi a kak han.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Kalvannaw ni a payonnae hah a pâpho han, talai ni ama hah a taran han.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
A im e hnopainaw hah be kahmat vaiteh, a lungkhueknae hnin dawk hnokahawinaw hah tui patetlah a lawng han.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Hetheteh Cathut koehoi tamikathoutnaw ni a coe hanelah ao. Cathut ni a coe hane râw a pouk pouh e doeh telah a ti.
