Job 20
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Te phoeiah Naamathi Zophar loh a doo tih,
2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
“Te dongah ka pomnah kai n'thuung tih kamah khuiah ka tawn uh coeng dongah ni.
3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Ka thuituennah he mingthae la ka yaak dongah ka yakmingnah dongah mueihla loh kai n'doo.
4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
Suen lamloh diklai dongah hlang a khueh parhi te na ming a?
5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
Halang kah omngaih laa tah yoei tih lailak kah kohoenah khaw mikhaptok hil mai ni.
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
A thinlennah te vaan duela cet tih a lu loh khomai duela puet cakhaw,
7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
a aek bangla a yoeyah la milh vetih anih aka hmu rhoek loh, “Anih ta?” a ti uh ni.
8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
Mang bangla a ding phoeiah tah anih te hmu uh pawh. Khoyin kah olphong bangla khum hmata.
9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
A mik loh a hmuh khaw rhaep mahpawh. Anih te amah hmuen ah mae voel mahpawh.
10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
A ca rhoek loh tattloel rhoek te a moeithen uh tih a kut loh a thahuem te a mael uh.
11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
A rhuh tah a cacawn rhoek bangla hah uh dae a cacawn rhoek khaw amah neh laipi dongah ni a yalh eh.
12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
A ka dongah tui mai cakhaw boethae te a lai hmui ah a thuh.
13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
Te te a hnaih tih a toeng pawt dongah a ka khui la a ma-uem.
14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
A bung khuikah a buh te a khui ah minta sue la poeh ni.
15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
Khuehtawn a dolh vaengah a bung khui lamloh lok vetih anih te Pathen loh a talh ni.
16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
Minta sue loh a khut vetih rhulthae lai loh amah a ngawn ni.
17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Soklong, tuiva neh khorha kah khoitui neh suknaeng te hmuh mahpawh.
18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Thatloh phu te a thuung akhaw a hnothung kah thadueng bangla a dolh pawt dongah yoka pawh.
19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
tattloel te a neet phoeiah amah loh a sak mueh im te a hnoo sak tih a rawth pah.
20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
A bungko lamkah thayoeituipan te ming pawt tih a nai nen khaw loeih pawh.
21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
A caak ham caknoi om pawh. Te dongah a thennah poem hae mahpawh.
22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
A khuehtawn neh a hah vaengah anih te a daengdaeh vetih thakthaekung kah kut boeih te anih soah thoeng ni.
23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Anih bung hah sak ham a taengah amah kah thintoek thinsa a tueih pah vetih a buhcak te anih soah a tlan sak.
24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
Thicung lungpok haica lamloh yong dae anih te rhohum lii loh a kah.
25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
A yueh vaengah a pumpu lamloh a pawlh pah. Te vaengah a hmuet khui lamkah mueirhih te amah soah rhaek la a caeh pah ni.
26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Hmaisuep cungkuem te khoem hamla a tung. A hmuh mueh hmai loh anih te a hlawp vetih a dap kah rhaengnaeng khaw a talh pah ni.
27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
Anih kathaesainah te vaan loh a hliphen uh vetih diklai loh amah taengah a tai pah ni.
28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
A thintoeknah hnin ah tah a im kah cangpai khaw a poelyoe pah vetih a hawk pah ni.
29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Halang hlang loh tebang khoyo te Pathen taeng lamkah a dang tih Pathen loh a ol rho la a khueh pah,” a ti.
