Job 19

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Pagkatapos sumagot si Job at sinabi,

2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

“Hanggang kailan ninyo ako pahihirapan at babasagin ng pira-piraso na may mga salita?

3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Sampung beses ninyo na akong pinagsasabihan; hindi kayo nahihiya na pinagmamalupitan ninyo ako.

4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Kung totoo nga na nagkasala ako, mananatiling panagutan ko ang aking pagkakamali.

5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Kung totoo nga na magmamalaki kayo laban sa akin at mapaniwala ang lahat ng mga tao na nagkasala ako,

6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

kung gayon dapat alam ninyo na ginawan ako ng mali ng Diyos at nahuli ako sa kaniyang lambat.

7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

Tingnan ninyo, sumisigaw ako na ginawan ako ng mali, pero hindi ako narinig; nanawagan ako ng tulong, pero walang katarungan.

8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Pinaderan niya ang aking daanan para hindi ako makatawid, at pinadilim niya ang aking nilalakaran.

9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Hinubad niya ang aking karangalan, at kinuha niya ang korona mula sa ulo ko.

10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Giniba niya ako sa bawat dako, at naglaho na ako; binunot niya ang aking mga pag-asa katulad ng isang puno.

11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Pinasiklab din niya ang kaniyang galit laban sa akin; tinuturing niya ako bilang isa sa kaniyang mga kaaway.

12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

Nagtitipon ang mga hukbo niya, nagtayo sila ng tungtungan na panlusob laban sa akin at nagkampo sa paligid ng aking tolda.

13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Nilayo niya mula sa akin ang mga kapatid ko, nilayo niya ako mula sa aking mga kakilala.

14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Binigo ako ng aking mga kamag-anak; kinalimutan na ako ng malapit kong mga kaibigan.

15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Ang mga taong minsang tumuloy sa bahay ko bilang panauhin pati na ang mga lingkod kong babae ay itinuring akong ibang tao; isa akong dayuhan sa paningin nila.

16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Nananawagan ako sa aking lingkod, pero hindi niya ako tinutugon kahit na nagmamakaawa ako sa pamamagitan ng aking bibig.

17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Nakasusulasok sa asawa ko ang aking paghinga; nakapandidiri ang aking panawagan sa sariling kong mga kapatid na lalaki at babae.

18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Kahit ang mga bata ay kinasusuklaman ako; kung babangon ako para magsalita, pinagsasalitaan nila ako.

19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Kinamumuhian ako ng lahat ng aking mga kaibigan; tinalikuran ako ng lahat ng mga minamahal ko.

20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Nakakapit ang mga buto ko sa aking balat at laman; buto't balat na lamang ang natitira sa akin.

21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Maawa kayo sa akin, maawa kayo sa akin, mga kaibigan ko, dahil hinawakan ako ng kamay ng Diyos. Bakit ninyo ako inaapi na parang kayo ang Diyos?

22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Bakit hindi pa kayo nasisiyahan sa pag-ubos ng laman ko?

23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

O, sana ay maisulat na ngayon ang mga sinasabi ko! O, sana maitala sa aklat ang mga ito!

24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

O, sana ay magpakailanmang maiukit ito ng bakal na panulat at tingga sa isang bato!

25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Pero para sa akin, alam ko na nabubuhay ang aking Manunubos, at balang araw ay tatayo siya sa daigdig;

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

pagkatapos mawasak ang balat ko, iyon ay, ang aking katawan, saka makikita ko ang Diyos sa aking pangangatawan.

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

Makikita ko siya, ako mismo ang makakakita sa kaniya sa aking tabi; makikita siya ng aking mga mata, at hindi bilang isang dayuhan. Bibigay ang lamang-loob ko.

28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Kung sinasabi ninyo, 'Paano natin siya pahihirapan! Nasa kaniya ang ugat ng kaniyang mga kaguluhan',

29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

matakot kayo sa espada, dahil ang poot ang nagdadala ng kaparusahan ng espada, para malaman ninyo na mayroong paghahatol.”