Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Potem je Job odgovoril in rekel:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
»Doklej boste mučili mojo dušo in me z besedami lomili na koščke?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Teh desetkrat ste me grajali. Ni vas sram, da se mi delate tujce.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Če je res to, da sem zašel, moja zmota ostaja z menoj.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Če se boste zares povzdigovali zoper mene in zoper mene obsojali moj očitek,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
vedite torej, da me je Bog zrušil in me obdal s svojo mrežo.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Glej, kričim o krivici, toda nisem slišan; na glas vpijem, toda tam ni sodbe.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Ogradil je mojo stezo, da ne morem mimo in postavil je temo na moje poti.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Oropal me je moje slave in odvzel krono iz moje glave.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Uničil me je na vsaki strani in odšel sem. Moje upanje je odstranil kakor drevo.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Prav tako je zoper mene vžgal svoj bes in me šteje kakor enega izmed svojih sovražnikov.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Njegova krdela so prišla skupaj in dvignila njihovo pot zoper mene in se utaborila naokoli mojega šotora.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
Moje brate je postavil daleč od mene in moji znanci so se resnično odtujili od mene.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Moja žlahta je odpovedala in moji zaupni prijatelji so me pozabili.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Tisti, ki prebivajo v moji hiši in moje služabnice me imajo za tujca. Neznanec sem v njihovih očeh.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
Poklical sem svojega služabnika, pa mi ni dal nobenega odgovora. Prosil sem ga s svojimi usti.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Moj dih je tuj moji ženi, čeprav sem prosil zaradi otrok svojega lastnega telesa.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Da, mladi otroci so me prezirali. Vzdignil sem se in oni so govorili zoper mene.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Vsem svojim bližnjim prijateljem sem se gnusil. Tisti, ki sem jih imel rad, so se obrnili zoper mene.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Moje kosti se lepijo na mojo kožo in na moje meso in pobegnil sem s kožo med svojimi zobmi.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Imejte usmiljenje z menoj, imejte usmiljenje z menoj, oh vi, moji prijatelji, kajti Božja roka se me je dotaknila.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Čemu me preganjate kakor Bog in niste nasičeni z mojim mesom?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
Oh da bi bile moje besede sedaj zapisane! Oh, da bi bile natisnjene v knjigi!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
Da bi bile vgravirane z železnim peresom in svincem v skalo na veke!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Kajti jaz vem, da moj odkupitelj živi in da bo na zadnji dan stal nad zemljo.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Čeprav po moji koži črvi uničijo to telo, bom vendar v svojem mesu videl Boga,
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
ki ga bom videl zase in moje oči bodo gledale in ne drug, čeprav je moja notranjost použita znotraj mene.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Toda vi bi morali reči: ›Zakaj ga preganjamo, ‹ glede na to, da je korenina zadeve najdena v meni?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Bojte se meča, kajti bes prinaša kaznovanja meča, da boste lahko vedeli, da je sodba.«
